13 november 2013

Konsten att konstatera istället för att döma

När det kommer till våra hästar är vi ofta förstående och inser att de har snedheter och obalanser i sin kropp, därför kan vi också acceptera att något som fungerar i arbetet en dag inte nödvändigtvis måste fungera nästa dag. Förhoppningsvis konstaterar vi bara detta utan att på något sätt döma eller bestraffa vår häst. Det är däremot enormt mycket svårare för många av oss att vara lika ödmjuk inför sig själv och sin egen kropp och sitt psyke. Jag kommer ofta på mig själv med att vara fördömande av min egen kropp och psyke när jag inte kan prestera som jag önskar. Jag vet att jag borde konstatera och acceptera min egen dagsform precis som jag gör med hästens, men när jag har riktigt dåliga dagar så blir detta "borde" ännu en sak jag kan döma mig själv för att jag misslyckas med. Den onda cirkeln har inget slut dessa dagar och jag gissar att jag inte är ensam om detta.

Att konstatera istället för att döma är verkligen en konst. Att kunna säga till sig själv när den där ytteraxeln inte vill hänga med när man ska göra en öppna: "Jaha, idag är det en sån dag med stela axlar, då får jag göra det bästa av situationen och se till att ringa till sjukgymnasten när jag kommer hem". Precis som man skulle gjort med hästen med andra ord. Många av oss som håller på med Akademisk Ridkonst är också mycket duktiga på att analysera situationer, kanske blir det till och med så att vi överanalyserar allting tills det enda som kvarstår är ett enda snurr av frågetecken i huvudet. Att analysera är jättebra och utvecklande så länge man inte börjar döma sig själv eller sin häst på vägen. Det gäller att inte lägga in värderingar när man analyserar utan att även där konstatera och försöka se objektivt på de svårigheter man känner att man måste analysera.

Något annat som är viktigt att komma ihåg att det är oerhört nedbrytande att jämföra sina egna svagheter med andras styrkor. Trots det är vi duktiga på att enbart se det vi inte kan istället för det vi faktiskt kan! Kanske är det uppenbart att detta inlägg speglar några av de svårigheter jag har och just nu är det extra aktuellt för mig då jag har varit i en svacka en period, med gamla hjärnspöken som gjort sig påminda och händelser som behöver bearbetas som kommit upp till ytan. Jag har gjort det förr och kan göra det igen och jag vet att jag kommer ut starkare på andra sidan! Kom ihåg att vara snälla och förstående mot er själva, ge er själva lika mycket kärlek som ni ger era hästar, så ska jag också försöka ta till mig av mina egna råd!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar