7 januari 2010

Sammy Shamrock


Sammy Shamrock, irländsk korsningsponny
f. 1995, -96 eller -97
okänd härstamning
äg. Maja Lindh

Vi vet absolut ingenting om Sammys bakgrund, inte ens hur gammal han är. I hans papper står det att han är född -95, men tandläkaren menar att han troligen är född -97, möjligen -96. Han har en mycket känslig rygg, är överbyggd bak och har dubbelsidig patellaupphakning.

Jag fick Sammy när jag var 11 år, i augusti 2002. Han kunde i princip ingenting och även fast vi trodde att vi köpt en 7åring så märkte vi snabbt att han verkade yngre, så vi tog det lugnt med honom. Första tiden var härlig, men inte så lätt. Sammy vägrade nämligen låta sig fångas i hagen och vi hade mycket problem med detta. Jag tog det såklart personligt och trodde att han hatade just mig.. Efter en tid och med hjälp av lite NH-tänk så lyckades jag för det mesta fånga honom efter bara kanske 15 minuter.

Vi kom närmare varandra och ridningen gick framåt, men den 24e november 2003 (3 dagar innan min födelsedag) så hände det som inte får hända. Stallpersonalen ringde och sa att S blivit sparkad i hagen och stod på tre ben, han var rädd och de kunde inte fånga honom. Vi åkte ut till stallet och ringde till distriktsveterinären som kom ut och konstaterade att det var ett djupt sår uppåt strax under hasen (hålet där senan försvunnit upp visade det sig) och att vi behövde åka till klinik. Vi lastade min tappra ponny som hoppade in i transporten på tre ben och åkte till Ultuna. Efter undersökningen mitt i natten berättade de för oss att ytliga böjsenan var helt av och att de inte visste om han någonsin skulle kunna användas som ridhäst igen. Min värld vändes helt upp och ner, jag var helt förtvivlad, men redan då var jag bestämd på punkten att han inte skulle avlivas och inte säljas som promenadhäst. Jag skulle ha kvar honom och älska honom i hela hans liv hade jag lovat, och det löftet tänkte jag inte bryta!
Han bandagerades med ett gipsliknande stort bandage, hela vägen från höften till hoven och stod kvar på Ultuna i 10 dagar. Sedan hämtade vi hem honom med instruktion om minst 6 månaders vila, den första månaden i box, sedan liten sjukhage och 5-minuterspromenader.
Vi kämpade på, bandaget byttes ut mot ett mindre, och så efter många månaders stillastående fick han till slut gå i en riktig hage! Vi packade in honom i benskydd och kunde bara hålla tummarna för att senan skulle hålla. Jag släppte honom lös, och han sprang och sprang och sprang.. Han var så lycklig! Vi stod och grät av lycka och var samtidigt livrädda, tänk om benet inte håller..
Men det höll och i juni 2004 travade vi tillsammans igen. Efter det har allt flutit på framåt;

2005 tävlade vi bl.a. fälttävlan
2006 gjorde vi stora framsteg i dressyren och vann eller blev placerade i det mesta vi ställde upp i
2007 kvalade vi till nationell tävling, tävlade i elitallsvenskan, red upp väpnarprovet för Bent Branderup med godkänt resultat samt blev distriktsmästare i dressyr
2008 var vårt sista tävlingsår ihop och vi tävlade en del nationellt nu, med sikte mot SM. Vi lyckades med ett (av två) kval och kom alltså inte hela vägen, men var så himla nöjda ändå! Vi avslutade vår ponnykarriär ihop med ett DM-brons.

Dagen efter den sista tävlingen drog vi av framskorna på Sammy (han var redan barfota bak) och vår hovvårdare började verka även honom. Han klarade sin rehabilitering galant och galopperar idag lätt över en väg med stenkross!

Idag tränar vi helt enligt den akademiska ridkonstens lära för min mamma (Anna Lindh) som är riddare och tränar för Bent Branderup och Christofer Dahlgren regelbundet.
Jag har i dagsläget utbildat Sammy upp till halva steg och terre á terre. Han gör skolorna i alla gångarter och vi tränar dagligen på att förfina vårt samarbete både från ryggen och från marken.


Mitt löfte till Sammy att ha kvar och älska honom i hela hans liv kvarstår, han kommer aldrig någonsin att säljas!

6 kommentarer:

  1. Så otroligt fint skrivet om Sammy maja:)
    Får tårar i ögonen,man kan verkligen känan din kärlek till din ponny genom dina ord.
    Kram Lena&hästarna på Åkra

    SvaraRadera
  2. Tusen tack Lena! Ja jag blir nästan alltid tårögd när jag pratar om Sammy, han är kärlek rakt igenom för mig. :)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Du skrev att han har dubbelsidig patellaupphakning. Hur är det med det? Har ni gjort något just speciellt för att förhindra det?

    Min lilla älskling fick det när hon var 2 (3 år sedan) och de närmaste året efter det kunde det komma och gå lite som det ville. Men vi testade allt möjligt, eddy, equiterapeut, verka oftare.. och det som jag märkte mest skillnad på var verkningen, blev tårna för långa så fick hon upphakningar oftare. Men sen samtidigt sägs det att många växer ur det. Men vad gjorde ni?

    Joanna

    SvaraRadera
  4. Åh sånna har historier gör en glad i hjärtat ^^

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så när man hittat sitt livs kärlek :)

      Radera