Att rå om sig själv

Idag har jag haft en dag med ovanligt lite hästande för att vara jag. Istället har jag för en gångs skull unnat mig själv en riktigt härlig dag med massage (som för övrigt inspirerade mig till att gå en kurs i Reiki-healing i framtiden, men mer om det någon annan gång), klippning och färgning av håret och finmiddag med en fin vän.
Mina grabbar tog jag in för en snabb tillsyn, spray av strålarna och några pussar på mulen, det fick räcka för idag!
Det är lika viktigt att ta hand om sig själv som att ta hand om sina hästar, något vi hästtjejer lätt glömmer bort. Men hur ska vi få välmående hästar om vi inte är välmående själva?

Hööksbesök

Åkte till Hööks idag för att köpa lite bra-att-ha-saker. Vi har ju Hööks inne i Nyköping vilket är mycket smidigt, jag tycker att kvaliteten på deras produkter förbättrats enormt de senaste åren!
Jag hittade allt jag skulle ha vilket var foderskålarna ni ser på bilden, en balkniv, två till uppbindningsgrimskaft och ringar, MSM och ett dressyrspö. Som jag har letat efter ett spö med rätt balans (jag är oerhört kräsen när det kommer till spön) och idag hittade jag det!

Träning - hur ofta?

Något jag funderat över är hur ofta man väljer att rida för en tränare.
Som jag ser det finns det både fördelar och nackdelar med att träna ofta eller sällan och det är individuellt vad som passar en bäst. Dock anser jag att man inte bör rida för en tränare för ofta, eftersom det lätt hindrar att man blir självständig och nytänkande i sin ridning, samtidigt som man inte bör träna för sällan då man lätt lägger sig till med ovanor och fastnar på ett och samma ställe.
Inom den "vanliga" dressyren så vet jag att många rider för tränare så ofta som en gång i veckan, något som för mig är för ofta. Man behöver då inte tänka själv på samma sätt mellan träningstillfällena vilket lätt leder till att man inte utvecklas i ridningen på egen hand. Det är för mig viktigt att få reflektera över min egen ridning och fundera över vad som händer om jag gör på det ena eller det andra sättet och analysera resultaten.

Trots att min tränare bor 50 meter ifrån mig så rider jag inte allt för ofta för henne, eftersom jag har ett så starkt behov av att testa mig fram, fundera själv och sedan ta med mig dessa funderingar till henne vid nästa träningstillfälle. Om jag tränade en gång i veckan skulle dessa tankar inte hinna mogna fram vilket skulle leda till att jag inte utvecklades på det sätt jag ville.
Däremot tycker jag att intensivträning är ett mycket effektivt sätt att träna, såsom att åka iväg till någon en vecka och träna nästan varje dag. Då får man tillfälle att "hårdträna" och får verkligen något att fundera på till nästa gång. Dock är ju detta inget man gör allt för ofta vilket leder till att man hinner reflektera och träna ordentligt på egen hand mellan tillfällena.

Att träna för någon för sällan är inte heller det optimala eftersom man lätt lägger sig till med ovanor, speciellt om man, som de flesta av oss, rider på en ridbana utan speglar där man kan granska sig själv mer. Då är det viktigt att ha någon på marken som kan påpeka dessa saker man kan ha lagt sig till mig. Det är också lätt att tappa motivationen om man inte har några träningar att se fram emot.

För mig och Sammy funkar det bäst att rida för min tränare ungefär varannan vecka, eftersom det ger mig ordentligt med tid att träna och reflektera över min ridning där emellan.
Med Exito tror jag däremot att jag ska ta mer hjälp i början, för att allt ska bli rätt från start och att han därmed får en så bra grund som möjligt att stå på.

Hur ser ni på detta och hur ofta rider ni för en tränare och varför?

Trädfällning

Idag hämtade min kära sambo motorsågen i garaget och sågade ner ett stort träd till hästarna att gnaga på. Vi släpade ut massor av stora grenar till olika delar av hagen så att de får vandra omkring mellan dessa. Det var mycket uppskattat och här står hästarna uppradade (Exito, Melissa, Sammy, Diablo) och gnager på de goda grenarna. Exito hade inte riktigt lika bra teknik som de andra, han har ju inte tränat lika länge den lille parveln! Sammy har en mycket bra teknik då han listat ut att man lättare kan bita av grenarna om man ställer en hov på dem som motstånd!
Brukar ni också ge era hästar träd och grenar?

Nytt

Titta vad jag hittade i brevlådan! Exito ska ju självklart ha en lika fin namnskylt som de andra hästarna.

Vilken skillnad

Känner ni igen Diablo, här 4 år gammal? Knappt så jag gör det själv, gud så mörk han var!

Hästetik - att dra sin gräns

Etik - den förståndiga reflektionen över rätt/orätt och gott/ont.

För mig är det mycket viktigt att vi människor har en tanke bakom det vi gör, vi måste alltså ha både etik och moral, inte enbart moral. Om vi tvingas tänka till innan vi handlar så fattar vi ofta ett annat beslut än det som först faller sig naturligt. Själv har jag lätt att överanalysera allt jag ska göra vilket istället kan gå till överdrift, men jag är glad att jag har den förmågan då den fått mig att utvecklas mycket på många områden.
Om man bara gör saker av gammal vana kommer med största sannolikhet inte att förändras, men förändring är för mig något positivt som vi ständigt bör sträva efter, eftersom det leder till utveckling. Det behöver inte vara några världsomvälvande förändringar, men att fastna i samma hjulspår utan att ifrågasätta något är inte utvecklande.

Dessa tankar tillämpar jag inte minst i min hästhållning och ridning, där jag ständigt försöker utvecklas genom att ifrågasätta mig själv och gamla, förlegade synsätt. Som jag tidigare varit inne på så kan vi hästmänniskor aldrig komma ifrån att vi gör våld på hästens natur genom att ha dem i fångenskap och rida på dem, men för mig handlar det som ni vid det här laget vet att göra så lite våld som möjligt på dess natur, utan att för den skull behandla dem som vildhästar.
Alla måste vi dra vår egen gräns för hur mycket våld vi tycker det är okej att göra på dessa flock- och flyktdjur för vårt eget höga nöjes skull.
Jag vill kunna rida på mina hästar men bär alltid med mig att det inte är något hästen valt, vilket gör att jag måste anpassa mitt sätt att rida och vara efter detta. Jag anser då att jag har en skyldighet mot hästen, en skyldighet att inte utsätta min häst för situationer han inte kommer att klara av, att inte bruka psykiskt eller fysiskt våld mot hästen och att göra ridningen till en positiv, stärkande upplevelse.
Min gräns för hur jag kan behandla mina hästar med gott samvete innebär alltså att jag rider enligt dessa riktlinjer ovan, jag låter dem vara ute dygnet runt och jag skor dem inte.

Att kunna ifrågasätta saker och ting kräver kunskap, nyfikenhet och en strävan efter utveckling. Jag har genom att ha haft mina hästar skodda och på box insett att det finns bättre alternativ och öppnat mig för den världen, hur jobbigt det än var att omvärdera allt jag tidigare trott att jag kunde om hästar och på nytt lära mig om ridningens och hästhållningens positiva och negativa effekter på hästarna.
Jag dömer ingen som väljer att ha sin häst på annat sätt än mitt, men som jag tidigare skrivit så är det viktigt att man har en tanke bakom och förstår konsekvenserna av sina val. Därför önskar jag också att ingen ska döma mig för de val jag gjort med mina hästar och att andra ska ha i åtanke att jag har erfarenhet av både den traditionella och den mer kontroversiella hästhållningen och ridningen och därefter gjort mitt val.

Så var går då gränsen för hur vi får behandla våra hästar? På det stora hela handlar det för mig om att om hästen på något sätt tar psykisk eller fysisk skada (såsom exempelvis ryggproblem, skador i munnen, ridrelaterade hältor eller skador eller kroniska hovbesvär) av vår ridning eller hästhållning har vi gått för långt. För långt i avseendet att låta vårt ego styra över en annan levande varelse för vårt höga nöjes skull. Mitt budskap till alla som vill lyssna är att våga ifrågasätta, våga utvecklas och våga gå emot strömmen. Att hitta sitt eget rätt och fel och sin egen gräns handlar om att lyssna på sitt hjärta.
Var går eran gräns?

Solskensritt

Ännu en underbar vinterdag!
Jag och Sammy bestämde oss för att rida ut en sväng i det härliga vädret och det var en pigg och glad ponny som fick sträcka ut benen på fälten vill jag lova! Härligare känsla finns väl inte för varken häst eller ryttare?
Exito var lika duktig idag i hanteringen. Förhoppningsvis är det ingen tillfällighet, för han lyfte alla hovarna på första försöket idag också. Tidigare har han testat om det går att sparka benen framåt, kliva mot mig, frysa fast i marken och ja, de flesta varianter för att slippa ge mig hovarna. Tyvärr för hans del så har jag också lärt mig alla dessa knep efter otaliga duster med Diablo och har snabbt kunnat tillrättavisa honom. Jag har varit tydlig, konsekvent och tålmodig och knackat på benet när jag samtidigt sagt "hoven" varje dag i två veckor, och igår och idag verkade polletten ha trillat ner då han skötte sig exemplariskt.
Jag är så glad och tacksam över att jag har två så fina hästar, tänk vilka möjligheter jag har att utvecklas ihop med dem!

Nedan är en video på mina pojkar vid ihopsläppet, visst har Exito (och Sammy med för den delen) härliga gångarter?

Underbart vackert

Idag har vi haft det kallt men med fantastiskt härligt väder!
Hästarna var fina; Exito lyfte snällt alla hovar utan att blinka och ridpasset på Sammy gick toppen! Jag hittade en riktigt bra känsla i min egen kropp i samlingen och som vanligt kom det när jag slappnade av ordentligt.
Här är några bilder från idag!

Sammy låter Exito äta från samma nät som han. Det värmer i hjärtat på deras matte!

Frostmule

Så vackert!

Julgransplundring!

Äntligen!

Efter tio och ett halvt år ska Sammy äntligen bli min på riktigt!

Viktig enkät

Jag har precis fyllt i den enkät som Jordbruksverket har ute som till största delen består av frågor om vilken hovvård vi hästägare använder oss av till våra hästar. Det är ett utmärkt sätt att visa att vi är många som vill ha våra hästar utan skor och därför anlitar barfotaverkare istället för hovslagare.
HÄR kan du fylla i den du också!

Inga skor på våra hovar inte!

Önskemål?

Nu när träningen av hästarna inte är i full gång och det "enda" jag gör är att arbeta Sammy från marken och pysslar om Exito så är det lite svårt att hitta på saker att skriva om, eftersom jag inte tror att ni vill höra om hur jag mockar hagen och fyller på vatten varje dag.
Därför tänkte jag höra med er om ni har några önskemål eller förslag på inlägg här på bloggen. Kanske är det dags för en frågestund nu när det kommit så många nya läsare? Är det något ni funderat på, undrar hur jag tänker kring eller helt enkelt bara är nyfikna på så får ni mer än gärna komma med förslag!

Mina fina i hagen

Varför täcken?

Jag fick nyligen en fråga här på bloggen om varför hästarna hade täcken på sig i videoklippet jag la upp på Sammy och Exito. Jag har ju tidigare skrivit om hästens värmesystem och ett täckes effekter på detta. Denna information anser jag fortfarande stämma, men som med allt annat är det lätt att bli rabiat till en början. Vi använder fortfarande väldigt lite täcken, men vid väder som innefattar både blåst, kyla och nederbörd (framför allt regn eller blöt snö) så har vi märkt att våra hästar mår bättre av ett täcke på ryggen. Nog för att de klarar av att gå utan täcke, men med Sammy har jag märkt att han spänner sig av detta väder, något som märks tydligt även i ridningen då jag upplever honom irriterad i ryggen och allmänt låst.
Det är som alltid viktigt att se till sin hästs individuella behov och de allra flesta hästar som får behålla sin päls klarar alla väder alldeles utmärkt utan täcke, medan vissa hästar mår bättre av ett täcke som skydd när vädret är som allra värst.
Igår när det snöade så mycket var våra hästar utan täcke och när vi tog in dem efter tio timmars snöande var alla hästarna snustorra och varma under det yttersta lagret päls. Pälsen, om den får vara orörd, är nämligen helt fantastisk när det gäller att inte släppa igenom väta.

Här är en tydlig bild på Melissa där man ser hur pälsen reagerar vid nederbörd.
Vätan rinner av genom de mängder av flikar som bildas i pälsen.

Alltså, se till just din hästs behov, men kom ihåg - hästar är inte människor!

Snökaos och verkning

Då var det dags igen! Snön öste ner när vi vaknade i morse och så fortsatte det hela dagen. Jag gav mig ut och skottade vid åttatiden ikväll, då det var uppehåll, men när jag kommit halvvägs började det snöa igen, så vi får väl se om allt snöat igen imorgon.
Vi har fått nära två decimeter, har ni fått lika mycket?

Idag verkade jag Exito för första gången sen han kom hit, eller i alla fall framhovarna, bakhovarna tar jag imorgon. Dels ville jag inte utmana ödet när det gick så bra med framhovarna, vi skyndar långsamt som sagt, och dels gjorde jag illa ryggen lite igår när jag bar en frysbox så den värkte redan efter två hovar. Exito är verkad enligt vildhästmodellen sedan han var ett år gammal så det behövs ingen rehabilitering i hans fall, något som är väldigt skönt för både hans och min del.

Sötnosen som föl!

Hoppsan

Är man tre år så hamnar benen lite hur som helst ibland, hihi!

Lägesrapport

Nu har Exito bott hos oss i åtta dagar och Diablo har äntligen blivit snällare. Han får vara med mer och jag tror inte att det dröjer allt för länge innan han är en del av flocken på riktigt.
De senaste dagarna har jag börjat ta in mina hästar (jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid det uttrycket, det är så ovant, men härligt såklart!) och pyssla om Exito inne. Tidigare har jag gjort det nödvändigaste i hagen, allt för att inte röra till det i flocken när det varit lite oroligt. Att ta ut en häst ur hagen bara för att spraya strålarna har känts onödigt och dumt.
Vi har till största delen ägnat oss åt tråkträning, då det inte verkar vara en av Exitos favoritsysslor att bara stå stilla.. Jag är mycket konsekvent och använder mig av samma kommandon och upprepar tills han förstår, varpå jag överöser honom med beröm och en och annan morotsbit. Jag har blivit tvungen att tänka efter vilka kommandon jag använder mig av i hanteringen av Sammy, för att det ska falla sig naturligt för mig, och de kommandon vi tränar just nu är "stilla" och "hoven". Jag tar lite i taget och skyndar långsamt för att få hållbara och trevliga resultat.

Jag har äntligen kunnat börja jobba med Sammy igen då vi fått mer snö som packat sig över isen. Jag jobbar honom från marken och hjälp vad mycket överskottsenergi han har! Tyvärr blir Sammy lätt lite blockerad och tänker bara framåt när han blir sådan medan jag skulle önska att han kunde omvandla energin till samling i stället för full fart framåt, men om jag känner honom rätt dröjer det ett par dagar till innan han gjort sig av med den värsta överskottsenergin.

Idag drog skolan igång för mig igen och jag går in på den tredje och sista terminen av min utbildning till undersköterska. Att sätta igång med skolarbetet igen efter julledigheten är ganska motigt, men denna termin ska jag banne mig göra alla uppgifter i tid, för näst näst sista veckan av terminen sätter vi oss på flyget mot Kreta där vi stannar en vecka! Då vill jag inte ha skolarbeten kvar att göra, så det får bli min motivation att blir klar i god tid.

Tips

Har ni också problem med att strömmen i staketen försvinner på vintern när marken täcks av snö och is?
Ett enkelt knep för att få det jordat igen är att "flytta upp marken" ovanför snön. Genom att fästa elrep även uppe på stolparna och sedan jorda denna tråd med ett jordspett i marken kommer hästen åter få en stöt om den går emot den jordade tråden och den vanliga eltråden samtidigt.
HÄR hittar ni mer info!

Vikten av korrekta argument

Jag har blivit tillräckligt gammal för att förstå att alla inte tycker, och inte kommer att tycka, som jag när det kommer till hästar och ridning.
Något som jag dock finner oerhört frustrerande är när man rättfärdigar sin hästhållning eller ridning med påhittade argument, då jag anser att man bör känna till vilka konsekvenser de val man gör får.
Jag läste nyligen en diskussion på en större blogg där man påstod att alla hästar faktiskt inte alls tycker om att gå i flock och den stimulans de får genom ridningen räcker gott för att hålla dem välmående (åter igen räknar jag in både det psykiska och fysiska i detta begrepp).
Inlägget fick mängder av kommentarer och till min stora besvikelse så höll de flesta med bloggaren om detta och påstod att hästar, precis som människor, är individer och att det minsann inte alls var alla hästar som ville umgås med andra hästar. Det dök även upp argument om att "tävlingshästar" är avlade så annorlunda att de nog inte har samma flockbeteende och behov som andra raser längre...
Självklart passar inte alla hästar ihop, det håller jag med om, men väldigt många gånger handlar ett avvikande beteende om obalanser i hästens inre som gör den exempelvis aggressiv eller elak.

Det som stör mig mest är alltså att så enormt många människor hittar på egna argument för att rättfärdiga denna typ av hästhållning och får det att låta som att det är vad hästarna är gjorda för. Jag har mycket lättare att acceptera att någon säger "Ja, min häst skulle kanske må bättre på lösdrift eller i en flock, men jag har valt att tävla på hög nivå och sätter därför mina egna behov framför hästens"
För det är precis vad det handlar om - egoism. Hästen har inte bett om att bli tävlad och därmed avsäga sig ett naturligt hästliv. Att ha häst, eller ett annat djur för den delen, och använda dessa till ridning, körning eller liknande handlar alltid om egoism från människans sida. Därför är min bestämda uppfattning att det är vår skyldighet att ge dem ett så naturligt liv vi bara kan utöver detta.

Jag kan lätt relatera detta till oss människor som äter kött. Jag var under många år vegetarian, eftersom den köttindustri som finns idag (även i Sverige) inte går att rättfärdiga på något annat sätt än med egoism. Under mina åtta år som vegetarian (jag slutade då jag jobbade i ett gatukök och blev mer och mer sugen på kött, kombinerat med järnbrist och då jag inte hade tillräckligt med ork för att lära mig mer om näringslära inom det vegetariska köket valde jag istället att äta kött, trots att jag tycker det är fel) fick jag höra mängder av argument om varför vi människor ska äta kött, men det enda jag inte kunde argumentera emot var "jag äter kött för att det är gott". För mig är det samma sak som att säga "Jag har mina hästar på detta sätt för min egen skull" och det finns inte många motargument som biter på detta eftersom man inte kan tvinga någon att tycka annorlunda. Däremot kan man lätt slå hål på alla påhittade argument med hjälp av relevanta fakta.

Sammy är ett utmärkt exempel på att det går bra att tävla samtidigt som man går på lösdrift i flock

Något annat jag finner mycket frustrerande är att många ser ner på oss "barfotamänniskor", men vad dessa människor glömmer bort är att 99% av oss som har valt en annan hästhållning till våra hästar har haft dem skodda och uppstallade tidigare vilket innebär att vi sett båda sidor! Det i sin tur borde väl innebära att vi verkligen kan argumentera för vår sak, eftersom vi har erfarenhet av både den traditionella hästhållningen och den naturliga hästhållningen? De som kämpar emot hårdast har med största sannolikhet aldrig ens sett en korrekt verkad barfotahov.

Bildbomb - Hagbilder

På tal om hästhållning

Så hittar ni en klok text om detta här på Friska hovar enligt vildhästmodellens hemsida. Det är en förening under uppbyggnad med, som man kan förstå, fokus på friska hovar och allt som hör till detta. Helt klart värt ett besök vill jag lova!

Bus

Här är en film när Sammy och Exito står och gnabbas för ett par dagar sedan. Sammy höll alltid på såhär med en ponny han tyckte mycket om när vi stod på Flättna, så jag hoppas att det är ett tecken på att de kommer bli bra kompisar!

Exito

Exito, lusitano
f. 2010
e. Alcatruz u. Sandy
äg. Maja Lindh

Exito är en härlig unghäst som flyttade hem till mig i januari 2013. Tidigare har han arbetats enligt Parelli Natural Horsemanship, vilket har lagt en bra grund och gjort honom till en mycket trevlig och välhanterad unghäst med glimten i ögat.

Exito är mycket vänlig, lekfull och positiv och ingen dag med honom är den andra lik! Han är arbetad från marken och på longe sedan april 2013 och gör i dagsläget öppna, sluta, traversal och bakdelsvändningar i skritt från marken. På longe går han i öppna och sluta i skritt och trav. Galoppen har jag nyligen börjat med och fokuserar i dagsläget på att befästa fattningarna för röstkommando samt att han ska hitta sin egen balans på volten även i galopp. Vi har även börjat med lite trick, såsom yoga och buga!



Exito är en fantastiskt arbetsvillig och lättlärd häst och jag kommer fortsätta ägna mig åt arbete från marken och på longe fram till i höst, då inridningen ska påbörjas om allt går som det ska.

Apropå ät-taktik

Diablo kallar denna teknik för attacktekniken!

Exitos första dagar

Nu har Exito varit hos oss i lite mer än två dagar och det går framåt för honom när det gäller att bli en del av flocken.
Ihopsläppet i söndags var väldigt odramatiskt till en början, men efter några timmar blev det oroligt och bråkigt, något som dock börjar ge sig nu och Exito får vara med mer och mer.
Idag bestämde sig Sammy för att acceptera honom (till största delen, han är fortfarande vass ibland) och gick helt enkelt fram till Exito och började nafsa honom i halsen och gosa. Detta upprepades ett flertal gånger under dagen och efter det började Exito våga komma mycket närmare flocken än innan. Den som behöver försvara sin plats mest är Diablo, vilket gör att han är elakast, men nu när Sammy visar att Exito är okej har även han lugnat ner sig och jag tror att han börjar förstå att Exito inte är ute efter att ta hans plats.
Det är inte helt lätt att förändra en flock som varit så sammansvetsad i många år och det gäller att vara tålmodig och uppmärksam när man gör en så stor förändring. Jag har i stort sett bott i hagen och i stallet sedan i söndags för att hålla koll på dem och har inte pustat ut förrän idag då min underbara sambo sa åt mig att gå och ta en powernap, så kunde han hålla koll på dem så länge.

Exito är en helt fantastisk liten herre som är underbart mysig och medgörlig. Han vill vara med överallt och gosar mer än gärna, samtidigt som han inte blir för påflugen. Det känns som vi blivit riktigt bra kompisar redan!

Här kommer lite (mobil)bilder från hans första dagar här på Övre Jäder:

Alla hästarna precis efter ihopsläppet

Exito och Diablo innan Diablo kom på att han var tvungen att försvara sin plats i flocken

Efter en dag fick han komma upp och äta i närheten av de andra hästarna

Efter två dagar stod Sammy och Exito och gosade

Exito har spanat in vindskyddet och är på väg ner till Sammy och Melissa för att fråga om han får vara med dem

Mina grabbar!

Sammy och Exito igår

Välkommen till familjen

I morse åkte vi och hämtade Exito, en treårig lusitanovalack. Nu har alltså även jag två hästar, något som fortfarande känns helt otroligt men så väldigt kul!
Ihopsläppet var helt odramatiskt och han och Diablo verkar komma bra överens. Jag vill bara ta in Exito och Sammy och pyssla och gosa med dem, men det är viktigare att pållarna får lära känna varandra i lugn och ro. Mer info och bilder kommer ikväll eller imorgon!

Published with Blogger-droid v2.0.9

Gott Nytt År

Så var 2012 slut och 2013 har precis dragit igång. De närmsta dagarna kommer det ske en stor, positiv förändring i livet på gården, men mer om det i slutet av helgen!
Det gångna året har varit ett av de bästa på väldigt många år och på hästfronten har jag utvecklats väldigt mycket. Här kommer en summering av mitt 2012!

I januari satte jag mig i skolbänken igen och började studera till undersköterska, ett beslut jag inte ångrat och som gett mig ökad förståelse och kunskap om andra människor. Jag har nu en termin kvar innan jag är färdigutbildad, något jag längtar väldigt mycket efter!

Jag hade ingen sadel till Sammy en period, så jag red med en barbackapad en längre tid i början av året, men det gick bra det med!

Sedan förvandlades gården till en skridskobana och ridmöjligheterna blev en aning begränsade

Vi använde täckes- och torkrummet som sadelkammare under tiden...

...pappa började bygga den riktiga sadelkammaren!

Jag och Sammy åkte på kurs i Working Equitation vilket var jättekul!

Jag och mamma åkte till Christofer Dahlgren med Diablo där mamma tränade för honom i några dagar innan det var dags för kurs för Bent Branderup. Det var fem enormt lärorika dagar, även för mig som inte red och jag sög i mig all kunskap som en svamp!

Jag hittade äntligen en sadel som funkade riktigt bra på Sammy, en Star Trekk Espaniola!

Pappa jobbade på för att vi skulle få en fin sadelkammare och nu började den växa fram.

Jag började arbeta mer från marken och vid handen för att förfina grunderna och variera träningen

Mamma hade kurs hemma och jag och Sammy hade börjat leka med terre á terre

Samma kurs

Vi hade uppvisning på Vikbolandets Ryttarförening

Vi kunde äntligen flytta in i sadelkammaren!

Min sambo köpte sig äntligen en egen jänkare, här är samma dag som vi hämtade den. Den ser betydligt annorlunda ut nu!

Jag krockade min bil ganska illa.. Den har nu vandrat vidare och jag är ägare till en liten golf istället!

Ett härligt sto kom till oss för utbildning och stannade nästan en månad

Det blev dags för kurs hemma igen och jag red både Diablo och Sammy

Sammy hade kommit långt i arbetet med terre á terre och kunde vinkla sina bakben betydligt mer

Jag fyllde år och fick häst-gnuggisar av en kompis som tyckte de matchade mina andra tatueringar väldigt bra!

Sen kom snön och Sammy försvann i en snödriva

Sist men inte minst firade vi en härlig jul hemma hos mamma och pappa och denna bild får avsluta mitt år,
för den enda bild jag har från nyårsafton är på en gräsklippare som kört fast i snön...(?)

GOTT NYTT ÅR på er allihopa, jag önskar er alla ett härligt och hästigt 2013, det tänker jag ha!