Helhetssyn

När det kommer till hästar så anser jag inte att det räcker med bra ridning för att få hållbara, glada hästar. Man måste lära sig allt runtom och förstå vilken inverkan allt har på hästen.
Inom den akademiska ridkonsten talar man om att det är en ridning som ger starka, hållbara hästar och så är det absolut. Dock är min åsikt att man inte kommit hela vägen med enbart ridningen, det krävs mer för en långsiktigt hållbar och välmående häst. I välmåendet räknar jag in både den psykiska och fysiska hälsan hos hästen och jag anser att en naturlig hästhållning är en förutsättning för välmåendet.

Ridningen är trots allt något som oftast inte tar mer än en timme av dygnets 24 timmar, vilket innebär att kvalitén på dessa 23 övriga timmar är minst lika viktig som kvalitén på ridningen. Många hästar står stilla i sin box hälften av dessa timmar varje dygn och ännu mer blir det på vinterhalvåret. Om en häst går in klockan fyra på eftermiddagen och ut klockan åtta nästa morgon innebär det 16 timmars stillastående... För ett djur som är konstruerat för ständig rörelse blir det uppenbart att detta stillastående inte bidrar till välmåendet, varken det psykiska eller fysiska. Det hämmar cirkulationen (jag har sett allt för många hästar som vid utsläppet på morgonen har jämntjocka ben...) och bidrar till stereotypa beteenden såsom vävning och krubbitning.
Att hästen har möjlighet att röra på sig dygnet runt är däremot uppbyggande och stärkande vilket ju är en stor vinst för alla hästar och även de ryttare som vill kunna använda sina hästar till ridning. Hästar är också gjorda för att äta en mycket stor del av dygnets timmar. Deras system är alltså inte gjort för att klara av att svälta mer än ett par timmar i följd, utan att ta skada. Utan föda börjar hästens magsyra fräta i magsäcken vilket kan leda till bland annat magsår, något som alla vet är mycket smärtsamt och obehagligt.
Utöver själva hästhållningen har vi övrig skötsel, såsom hovvård. Denna bit är också viktig för hästens välmående då en frisk, balanserad hov möjliggör bästa möjliga rörelsemönster för hästen. Fel balans i hoven orsakar även ett felaktigt rörelsemönster som inte är naturligt för hästen, vilket leder till spänningar i hela kroppen.

Vad jag vill säga är alltså att man inte ska stirra sig blind på en sak, man måste alltid se helheten för bästa resultat. Det bästa resultatet är kanske inte den högst utbildade hästen, utan den mest välmående hästen.

GOD JUL

Önskar jag och alla djur på Jäder!

Published with Blogger-droid v2.0.9

Vintervila

Nu börjar det närma sig jul vilket innebär mycket att stå i på alla fronter, inte minst i skolan för min del. Har lite för många arbeten som ska in som jag kanske skjutit på lite för länge..
Jag funderar därför på att ge Sammy lite jullov nu för att hinna med allt och kunna skriva så bra arbeten som jag förväntar av mig själv. Dessutom är underlaget all kritik nu då vår kära Kung Bore bestämde sig för att låta snön halvt töa bort lagom tills det fryser på igen. Odugligt för oss utan ridhus med andra ord.

Hur brukar ni göra med längre vila till era hästar, blir det på sommaren eller vintern eller både och?
Själv föredrar jag vintervila då det är den tyngsta perioden att ha häst, med kyla och dåligt underlag. På sommaren finns ju alla möjligheter att rida, så då brukar det bara bli några dagar i sträck om jag är bortrest. Sammys patellaupphakning blir dessutom sämre så fort han har en längre sammanhängande vila, så någon vecka åt gången är tillräckligt för honom.

Går man på lösdrift får man dessutom motion dygnet runt utan ridning!

Säkerhet

Vad är egentligen säkerhet när det kommer till hästar och ridning? Handlar det bara om skyddsutrustning eller ligger det något mer i begreppet?
För en tid sedan såg jag en video där man håller på att rida in en häst. Efter många om och men kommer ryttaren upp på den rädda hästen varpå den bockar, stegrar sig och sparkar bakut oavbrutet de följande tio minuterna som visas. För mig innebär det en enormt osäker situation för både häst och ryttare oavsett vilken skyddsutrustning man försett sig med. Kunde man gjort något annorlunda för att förändra detta scenario? Inridning av hästar bör ske på ett sådant sätt att det är tryggt och säkert för både hästen och ryttaren och ska leda till en relation där hästen kan känna förtroende för sin ryttare. Det handlar om att ha gjort ett bra förarbete och lagt en grund som gör att ögonblicket då ryttaren sitter upp på hästen blir odramatiskt och ett naturligt nästa steg för hästen.

När vi flyttade till vår egen gård där vi bestämde reglerna själva red jag utan hjälm en tid, något som jag ändrade på i år. Inget speciellt hände men en dag insåg jag vad korkad jag var som red utan hjälm bara för att det var skönt och sedan dess är hjälmen alltid på, det är en så billig livförsäkring om olyckan skulle vara framme.
Dock anser jag att säkerhet inte bara handlar om att ha hjälm, säkerhetsväst och säkerhetsstigbyglar utan om hanteringen av och relationen till hästen. Säker hästhantering innebär alltså att man ska bygga upp en relation till sin häst som gör att det finns tillit vilket gör att en situation som kan innebära att hästen blir rädd eller osäker kan undvikas genom att hästen har förtroende för sin ryttare och litar på att man inte kommer utsätta den för faror. Det handlar också om ömsesidig respekt, om min häst blir rädd för något om jag leder den så bör den ha sådan respekt för mig att den inte kommer kasta sig över mig, utan respekterar mitt utrymme även i dessa situationer. För att uppnå detta är det också viktigt att vi visar respekt för hästens utrymme.
Med en sund relation till sin häst kan många olyckor undvikas, vilket alltså har minst lika stor betydelse i säkerheten som utrustningen.

Mamma backar Diablo med små hjälper,
en övning som hjälpt honom att respektera människans utrymme

Jag har även vissa saker jag tänker på utöver hanteringen av hästar när det kommer till säkerhet, sådant som sitter i ryggraden sedan många år tillbaka; jag lägger aldrig tyglar eller grimskaft på marken, jag går alltid före min häst genom en dörr, jag har alltid hjälm på mig när jag rider, jag binder inte upp min häst utan balsnören och jag går inte bakom en häst jag inte känner, för att nämna några saker. För trots en bra relation byggd på respekt får vi inte glömma bort att hästar är flyktdjur som reagerar annorlunda på händelser jämfört med oss människor.

Hur ser ni på säker hantering och ridning av hästar? Tänker ni annorlunda? Berätta!

Ridhus

I morse lastade vi in Sammy och åkte till Ålberga Gårds ridhus för att få träna på ordentligt underlag. Jag la upp ridpasset ungefär som jag brukar men med goda råd från mamma. Vi kom fram till att jag framför allt behöver slappna av mer i axlarna, något som jag har svårt för emellanåt då jag i säkert tio år gått och dragit upp dessa och orsakat spänningar som inte är av denna värld. Ibland när jag vaknar på morgonen kan jag inte röra på armarna för att axeln legat i kläm och mer eller mindre slutat fungera.. Hur som helst så måste jag slappna av i axlarna när jag rider för att kunna slappna av i resten av kroppen. När jag gör det går allt så mycket bättre, men jag behöver påminnas ofta!
Vi jobbade mycket med detaljer idag för att få ännu bättre kvalitet i ridningen och att jobba med de små sakerna är mycket givande.
Vi lyckades också med ett klockrent galoppombyte idag, äntligen! Utöver det jobbade vi med skolor, både på volt och rakt spår och med tempoväxlingar. Sammy var duktig men blev lite trött mot slutet, ett 60-metersridhus är stort för en liten ponny!

Sist jag var i ridhus, i juni i år.
Men jag är väldigt tacksam för vår fina ridbana här hemma på Jäder!

Mamma hade sedan tre lektioner till efter mig så jag åkte hem med ponnyn innan snöstormen kom igång på allvar och tur var väl det, jag hade inte velat köra med släp senare än jag gjorde.

Härlig dag i stallet

Idag har vi haft besök hos hästarna och det blev en härlig dag med massor av hästprat. Först kom Veronica som behandlade Melissa och Diablo med LIFE-system. Mer om det och om härliga, duktiga Veronica kan ni läsa här. Det är så roligt när hon är här och vi har alltid så bra samtal om allt mellan himmel och jord. För mig som läser till undersköterska men har en lite alternativ syn på det här hur man ska vårda människor så är det väldigt givande konversationer då hon besitter mycket kunskap om alternativa behandlingsmetoder.
Efter några timmar kom också Emmi från Team Barfotahovar och verkade lite, hon hade med sig en praktikant denna gång eftersom Elina fått en liten bebis. Alltid trevligt när de kommer på besök och vi får prata om hovar och hästar. Jag fick mycket beröm för min verkning vilket känns tryggt och lite stolt blir jag allt!
Vi stod ute i kylan i stallet i många timmar och jag blev ganska nedkyld trots full vintermundering för när jag kom in efter att ha jobbat Sammy från marken så frös jag och mådde illa, mindre trevligt..
Trots kylan gick det bra att jobba med Sammy. Jag fokuserar mycket på att han inte ska tappa sin innerhöft och/eller fara iväg med ytter bog när jag jobbar från marken. Jag tyckte det gick bra och han hade fin energi idag. I samlingsarbetet räcker det med att jag ställer mig i position och höjer spöt lite så vet han vad som gäller och börjar trampa och frusta med en gång. Det är härligt när energin kommer "gratis" och man kan jobba med att förfina arbetet utan att hästen saktar av eller tappar takt och tempo.

SötSammy vintern 2010.
Måste skaffa nya bilder känner jag, det blir bara arkivbilder här!

Imorgon ska vi förhoppningsvis iväg och rida i ridhus, något som var evigheter sen jag gjorde sist! Det beror på vädret, de har ju varnat för mycket snö och dåligt väglag, så vi får se hur det blir helt enkelt men jag håller tummarna för att vädret är på våran sida!

Åh vilket ridpass!

Det var med ett leende på läpparna jag gick in från stallet idag, det var nog en kombination av det lyckade ridpasset och att de frusit fast kan jag tro..

Med gårdagens inlägg i minnet så var min plan för dagen att fokusera på min egen avslappning. Jag har en tendens att dra upp mina axlar (även när jag inte sitter till häst) och spänna mig i sitsen för att Sammy har en trav som för mig är svår att sitta i stundtals. Därför bestämde jag mig för att vara avslappnad idag och tänka sig, då blev Sammy också mer avslappnad! Det hade jag ju aldrig kunnat räkna ut.. Han släppte igenom fint i sidorna, var lyhörd för mina hjälper och jag satt mer avslappnat och stadigt i sadeln än jag gjort på mycket länge!
Jag tänkte hela tiden på att släppa ner axlarna och mitt inre sittben och slappna av ner i benen. Övningarna vi gjorde idag var i skrittarbetet öppna på långsidan, sluta på kortsidan, en kort traversal efter hörnet följt av en piruett (som blev riktigt centrerade idag) och några steg förvänd sluta innan jag gjorde samma sak i andra varvet.
Sedan gav jag mig på galoppen där jag gjorde en samlad fattning för att sedan göra en vändning nästan direkt. När jag påminde mig själv om att titta ordentligt dit jag skulle blev även dessa vändningar mer centrerade. Jag tycker att galoppfattningar är kanonbra träning då det både stärker hästarna samtidigt som det gör dem mer taggade och energiska, vilket man kan ta vara på i exempelvis samlingsarbetet.
Travjobbet idag bestod av att reglera takt och tempo. Jag red på i ett ganska bra tempo i traven och bad Sammy enbart öka takten, utan att öka tempot. Jag låter nog ganska roligt när vi jobbar med detta för jag sitter och säger "snabba ben, takt, takt!" till Sammy för att få in rätt känsla i mina hjälper, men det bjuder jag på! När jag fått en högre takt ber jag om samling med denna högre takt, något han svarade fint på idag och vi fick till härliga halva steg! Efter det ber jag honom minska takten men gå fram igen och sträcka ut sin hals en aning.

Något som gick bra idag var även hur Sammy tog mina skänkelhjälper, han är en häst som lätt blir lite stressad och tar ofta skänkelhjälpen som framåtdrivande istället för att hämta fram bakbenet och höften, som ju jag vill. Detta har vi tränat på en tid och idag tyckte jag mig få precis den reaktion jag ville ha när jag la till skänkeln, härligt!

Ett annat ridpass med riktigt bra känsla, uppvisningen på VRF i juni i år

Att ha en plan - och följa den

Jag tycker att det är viktigt att i sin ridning ha en plan, både för varje ridpass och en mer långsiktig plan.
Om man vill utvecklas måste man först och främst ta reda på vad man vill med sin ridning; om man rider enbart för att gymnastisera sin häst och inte är intresserad av att göra de allra svåraste rörelserna och momenten, ja då ser planen ut på ett sätt. Rider man för att kunna göra dessa svåra saker och siktar på en högre nivå, då ser planen ut på ett annat sätt.
Sedan måste man vara realistisk och fråga sig själv hur mycket och hur fort det är rimligt att man utvecklas med hänsyn till det övriga livet. Alla har vi inte möjligheten eller ambitionen att jobba med hästar och då faller det sig naturligt att man inte kommer att utvecklas lika fort som en person som jobbar med hästar och rider flera hästar varje dag.

Hur viktigt är det att planera varje enskilt ridpass då? Jag tycker det underlättar mycket att ha en plan för passet så att jag inte fastnar i att göra samma saker som egentligen inte leder någonvart. Självklart måste planen gå att ändra om det skulle visa sig att hästen eller man själv inte var i form för en viss sak just den dagen, men att rida runt planlöst vinner ingen på.

Man behöver inte gå igenom alla rörelser varje ridpass, det är inte kul varken för ryttaren eller hästen och leder mest troligt till att båda parter blir uttråkade. Nej, variera ridpassen och tänk igenom innan ungefär vad ni ska träna på för att uppnå bästa resultat och som leder till en nöjd häst och ryttare, kom ihåg att ridning ska vara kul!
En plan behöver inte heller vara allt för avancerad eller detaljerad och inget är för litet att ägna tid åt.
Ena dagen behöver fokus ligga på den där vänsterskänkeln som rör sig lite för mycket, nästa åt att slappna av i axlarna, en tredje åt att släppa ned det där högra sittbenet så att hästen kan börja forma sig runt det. Sedan har man kanske upptäckt att hästens starka bakben plötsligt blivit det svaga och fokus ligger på att stärka det. Listan kan göras lång men ni förstår grundtanken hoppas jag.

Till planen bör man också lägga in vikten av en varierad träning bestående av både dressyr, hoppning, arbete vid hand, longering, uteritter samt vilodagar.

En del i utvecklingen är att ha en tränare man fungerar bra med, jag har turen som har min mamma som jag kan bolla mina funderingar med. En tränare är också viktig när det gäller att lägga upp en plan som fungerar för just mig och min häst.

Hur ser ni på det här med planering och att utvecklas med sin häst, vad tycker ni är ett bra upplägg?

Svar på kommentar

Fråga angående inlägget om genvägar:
Jag förstår vad ni menar även fast jag tycker att det är lite skillnad emellan dom om tex som ni sa har en häst som slänger med huvudet, "sticker" med en eller inte kan ridas finns det genvägar som är fel så som inspännings tyglar ist för att gå till grunden med problemet o se om det är ens eget fel etc MEN om jag har en häst som är ömfotad så ömfotad att den har ONT och jag sätter på boots, skor osv. för som ni säger "dölja problemet/ta en genväg" är då det inte bra? ska min häst då tvingas gå barfota och ha ont ist för att som jag ser det "åtgärda problemet"? Du säger att man ska gå till botten med vad som är fel.
Men vad är felet om man har en vanlig häst som är jämnt ömfotad (självklart en annan sak om den är öm i bara ett par hovar)som har varit det sedan den föddes och man då sätter på skor för att hästen inte ska ha ont? vad är GRUNDPROBLEMET då? jag personligen tycker att täcke och skor är åtgärder inte genvägar om man har en häst som inte kan gå som vildhästarna ute på stäpperna gjorde måste man kunna anpassa sig och låta hästen få det bra också så som täcke och skor men självklart om hästen inte behöver täcke eller skor ska man ju inte se dom som sköra dockor utan levande djur som inte behöver onödigt krimskrams på sig.
Tycker man ska tänka på ordspråket: man ska skilja på äpple och päron
Päron: får hästen inte gå tillräckligt i hagen - använd skrittmaskin, vill hästen inte gå i form - använd hjälptyglar.
Där måste jag helt och hållet hålla med där är det ett problem som man döljer.
Då ska man gå till botten o se Är det jag som ska ändra mig? Har hästen ont? etc.

Äpple: är hästen öm i fötterna - slå på skor.
Detta är en annan sak vad ska man göra ist? låta hästen ha ont och "vänja sig" tillslut och låta hovarna hårdna?
Tycker jag är fel en del hästar klarar av det tex inlandshästar har nog lättar att gå utan än tex fullblod som är avlade mycket längre ifrån det som man strävar efter "den naturliga hästen" eller vildhästen osv.

Äpple/päron: Får hästen skavsår i mungiporna - använd zinksalva.
Detta beror på om hästen får skavsår upprepade gånger då är det ett fel och antagligen är problemet bett som du syftar på?
Men om det är vanligt ska man ju självklart då se det som en åtgärd inte en genväg eftersom salvan hjälper inte döljer.

så om vi ser det så att päron där förstår jag o håller med men äpple där har jag lite funderingar och frågor som jag gärna vill ha uträtt.

Tackar på förhand MVH Amanda.

Svar:
Hej! Min åsikt är att man i alla lägen, oavsett om det gäller hästar, människor eller något annat djur, bör försöka gå till botten med vad problemet är. Diskussionen om skor vs. barfotagång är ständigt igång och min åsikt är som alla vet att hästar ska gå barfota.
Det handlar om att skaffa sig kunskap om hur en hov fungerar och hur den behöver verkas, skötas om samt vilken hästhållning som krävs för att ge hästen förutsättningar att klara av en övergång till barfota.
Hästens hovar fungerar som fyra stycken "hjälphjärtan" då hästens hjärta behöver hjälp att pumpa runt blodet i hela kroppen. Denna pumpfunktion kommer till stor del av hovmekanismen, där hoven bl.a. vidgar sig varje gång den sätts i marken för att sedan dra ihop sig lite när den lyfts. Blodcirkulationen kommer då igång och pumpar runt blodet i benen och hästens kropp. En korrekt verkad barfotahov har en fungerande hovmekanism, men om den kommer av att hoven "flexar" så kan vi snabbt konstatera att den möjligheten försvinner när man spikar fast en järnsko. Därav är skodda hovar kalla vilket är ett tecken på nedsatt cirkulation. Man bedövar alltså hoven med en sko, samt lyfter upp den en bit från marken vilket tar oss till nästa del som måste fungera i hoven, nämligen strålen.

Här ser man tydligt hur skon lyfter upp hoven från marken vilket resulterar i att all vikt bärs av hovväggen istället för hela undersidan av hoven, samt att strålen helt saknar markkontakt. Bild härifrån.

Visste ni att en frisk stråle inte har någon mittstrålfåra? Den är stor och bred som en trampdyna och möjliggör för hästen att traktlanda (landa med trakten först istället för tån). Traktlandningen i sig ger hästen en bättre rörlighet i bogar och friare gångarter medan en häst som tålandar troligen har fel balans i sin hov och/eller strålröta. Enormt många hästar har strålröta vilket visar sig som ömma hovar. Strålröta måste inte handla om den extrema röta man ofta tänker på, utan helt enkelt - finns det en mittstrålfåra så finns det mer eller mindre röta. Röta kan behandlas både genom hästens kost (mindre socker!) och utifrån genom att exempelvis spraya äppelcidervinäger på strålen.
En skodd hovs stråle har nästan aldrig markkontakt vilket leder till att denna inte får någon motion och förtvinar mer eller mindre samt är mycket drabbad av röta. Tar man då av skorna och utsätter denna stråle för markkontakt kommer hästen med största sannolikhet att ömma och man drar slutsatsen att den inte kan gå utan skor istället för att se till grundproblemet.
Rötan kan man börja behandla redan innan man tar av skorna genom exempelvis äppelcidervinäger, dolomitkalk och genom att rida på underlag som gör att hoven sjunker så pass mycket att strålen får markkontakt och därmed gymnastiseras. HÄR finns ett kanonbra inlägg om strålröta.

En frisk, rötfri stråle. Ser ni vad bred den är?
Bilden har jag lånat härifrån

Med rätt förutsättningar, alltså bra förberedelser, korrekt barfotaverkning utförd av en utbildad barfotaverkare, lösdrift (för rörelsen och därmed cirkulationen, cirkulation är en förutsättning för läkning), samt en välanpassad kost som inte innehåller för mycket socker (gräs innehåller mängder av socker och hästar är inte gjorda för att äta i närheten av de mängder gräs de får idag!) så brukar en övergång till barfota varken vara särskilt lång eller smärtsam för en häst. Om man dessutom ser till alla de fördelar som en balanserad barfotahov har för hästen så finns det ingen tvekan om att det är värt det. Alldeles för många hästar avlivas idag på grund av bland annat hovbensrotation och hovbenssänkning, något som är fullt möjligt att åtgärda med en korrekt verkning.
Min slutsats blir att grundproblemet till att hästar inte "kan" gå barfota är att de inte får rätt förutsättningar att lyckas. Ansvaret ligger hos människan!
Läs gärna mer på Barfotahovar.se , där finns massor av nyttig information om hovar och hästhållning.

På din fråga om att använda zinksalva i mungiporna vid skav så menade jag att skav i mungiporna aldrig bör uppstå, då har ryttaren missbrukat bettets funktion så till den milda grad att hästen fått sår på denna känsliga kroppsdel. Istället för att gång på gång smörja in mungiporna med diverse salvor bör man då istället fundera över sin egen ridning - för där ligger grundproblemet i detta fall.

Att hitta grundproblemet inom alla områden kräver många gånger att man tänker till både en och två och tre gånger, för att behandla symtomen leder ingenvart i längden.

Hoppas jag rätade ut de frågetecken du hade och att du förstår vad jag menar, annars får du fråga igen!

Snö och solsken

Bilder från dagens ridtur. Överst är våran gård sett nerifrån vinterhagen och underst är en glad Sammy när vi skrittade fram. Snön var så djup på sina ställen att den gick upp till magen på honom, men han pulsade glatt på med öronen spetsade framåt!
Red sedan en stund på banan och jobbade lösgörande med öppna, sluta, traversal och piruetter i skritt samt galoppfattningar och lite halva steg i trav. Fokus låg på att hitta lösgjordhet i nacken och få honom lätt på innerhanden. Det gick jättebra och det är så härligt när upplägget för ridpasset funkar perfekt.
Imorgon ska vi rida ut och galoppera i snön, hoppas på strålande sol då med!

Published with Blogger-droid v2.0.9

Nu är vintern här!

Sammy försvann i en snödriva idag. Nog för att han är liten men så korta ben har han inte!
Jag tycker det är mysigt med snö så länge det är några minusgrader, slask klarar jag mig utan!
Det är perfekt när det ligger ett lager snö på ridbanan också så att man kan jobba hästarna där. Pappa hann harva banan precis innan det frös på så den är alldeles slät dessutom, perfekt!
Har ni också fått ett härligt vinterlandskap där ni bor?

Published with Blogger-droid v2.0.9

Första advent

Julfint i sadelkammaren!

Published with Blogger-droid v2.0.9