Svar på kommentar

Fråga angående inlägget om genvägar:
Jag förstår vad ni menar även fast jag tycker att det är lite skillnad emellan dom om tex som ni sa har en häst som slänger med huvudet, "sticker" med en eller inte kan ridas finns det genvägar som är fel så som inspännings tyglar ist för att gå till grunden med problemet o se om det är ens eget fel etc MEN om jag har en häst som är ömfotad så ömfotad att den har ONT och jag sätter på boots, skor osv. för som ni säger "dölja problemet/ta en genväg" är då det inte bra? ska min häst då tvingas gå barfota och ha ont ist för att som jag ser det "åtgärda problemet"? Du säger att man ska gå till botten med vad som är fel.
Men vad är felet om man har en vanlig häst som är jämnt ömfotad (självklart en annan sak om den är öm i bara ett par hovar)som har varit det sedan den föddes och man då sätter på skor för att hästen inte ska ha ont? vad är GRUNDPROBLEMET då? jag personligen tycker att täcke och skor är åtgärder inte genvägar om man har en häst som inte kan gå som vildhästarna ute på stäpperna gjorde måste man kunna anpassa sig och låta hästen få det bra också så som täcke och skor men självklart om hästen inte behöver täcke eller skor ska man ju inte se dom som sköra dockor utan levande djur som inte behöver onödigt krimskrams på sig.
Tycker man ska tänka på ordspråket: man ska skilja på äpple och päron
Päron: får hästen inte gå tillräckligt i hagen - använd skrittmaskin, vill hästen inte gå i form - använd hjälptyglar.
Där måste jag helt och hållet hålla med där är det ett problem som man döljer.
Då ska man gå till botten o se Är det jag som ska ändra mig? Har hästen ont? etc.

Äpple: är hästen öm i fötterna - slå på skor.
Detta är en annan sak vad ska man göra ist? låta hästen ha ont och "vänja sig" tillslut och låta hovarna hårdna?
Tycker jag är fel en del hästar klarar av det tex inlandshästar har nog lättar att gå utan än tex fullblod som är avlade mycket längre ifrån det som man strävar efter "den naturliga hästen" eller vildhästen osv.

Äpple/päron: Får hästen skavsår i mungiporna - använd zinksalva.
Detta beror på om hästen får skavsår upprepade gånger då är det ett fel och antagligen är problemet bett som du syftar på?
Men om det är vanligt ska man ju självklart då se det som en åtgärd inte en genväg eftersom salvan hjälper inte döljer.

så om vi ser det så att päron där förstår jag o håller med men äpple där har jag lite funderingar och frågor som jag gärna vill ha uträtt.

Tackar på förhand MVH Amanda.

Svar:
Hej! Min åsikt är att man i alla lägen, oavsett om det gäller hästar, människor eller något annat djur, bör försöka gå till botten med vad problemet är. Diskussionen om skor vs. barfotagång är ständigt igång och min åsikt är som alla vet att hästar ska gå barfota.
Det handlar om att skaffa sig kunskap om hur en hov fungerar och hur den behöver verkas, skötas om samt vilken hästhållning som krävs för att ge hästen förutsättningar att klara av en övergång till barfota.
Hästens hovar fungerar som fyra stycken "hjälphjärtan" då hästens hjärta behöver hjälp att pumpa runt blodet i hela kroppen. Denna pumpfunktion kommer till stor del av hovmekanismen, där hoven bl.a. vidgar sig varje gång den sätts i marken för att sedan dra ihop sig lite när den lyfts. Blodcirkulationen kommer då igång och pumpar runt blodet i benen och hästens kropp. En korrekt verkad barfotahov har en fungerande hovmekanism, men om den kommer av att hoven "flexar" så kan vi snabbt konstatera att den möjligheten försvinner när man spikar fast en järnsko. Därav är skodda hovar kalla vilket är ett tecken på nedsatt cirkulation. Man bedövar alltså hoven med en sko, samt lyfter upp den en bit från marken vilket tar oss till nästa del som måste fungera i hoven, nämligen strålen.

Här ser man tydligt hur skon lyfter upp hoven från marken vilket resulterar i att all vikt bärs av hovväggen istället för hela undersidan av hoven, samt att strålen helt saknar markkontakt. Bild härifrån.

Visste ni att en frisk stråle inte har någon mittstrålfåra? Den är stor och bred som en trampdyna och möjliggör för hästen att traktlanda (landa med trakten först istället för tån). Traktlandningen i sig ger hästen en bättre rörlighet i bogar och friare gångarter medan en häst som tålandar troligen har fel balans i sin hov och/eller strålröta. Enormt många hästar har strålröta vilket visar sig som ömma hovar. Strålröta måste inte handla om den extrema röta man ofta tänker på, utan helt enkelt - finns det en mittstrålfåra så finns det mer eller mindre röta. Röta kan behandlas både genom hästens kost (mindre socker!) och utifrån genom att exempelvis spraya äppelcidervinäger på strålen.
En skodd hovs stråle har nästan aldrig markkontakt vilket leder till att denna inte får någon motion och förtvinar mer eller mindre samt är mycket drabbad av röta. Tar man då av skorna och utsätter denna stråle för markkontakt kommer hästen med största sannolikhet att ömma och man drar slutsatsen att den inte kan gå utan skor istället för att se till grundproblemet.
Rötan kan man börja behandla redan innan man tar av skorna genom exempelvis äppelcidervinäger, dolomitkalk och genom att rida på underlag som gör att hoven sjunker så pass mycket att strålen får markkontakt och därmed gymnastiseras. HÄR finns ett kanonbra inlägg om strålröta.

En frisk, rötfri stråle. Ser ni vad bred den är?
Bilden har jag lånat härifrån

Med rätt förutsättningar, alltså bra förberedelser, korrekt barfotaverkning utförd av en utbildad barfotaverkare, lösdrift (för rörelsen och därmed cirkulationen, cirkulation är en förutsättning för läkning), samt en välanpassad kost som inte innehåller för mycket socker (gräs innehåller mängder av socker och hästar är inte gjorda för att äta i närheten av de mängder gräs de får idag!) så brukar en övergång till barfota varken vara särskilt lång eller smärtsam för en häst. Om man dessutom ser till alla de fördelar som en balanserad barfotahov har för hästen så finns det ingen tvekan om att det är värt det. Alldeles för många hästar avlivas idag på grund av bland annat hovbensrotation och hovbenssänkning, något som är fullt möjligt att åtgärda med en korrekt verkning.
Min slutsats blir att grundproblemet till att hästar inte "kan" gå barfota är att de inte får rätt förutsättningar att lyckas. Ansvaret ligger hos människan!
Läs gärna mer på Barfotahovar.se , där finns massor av nyttig information om hovar och hästhållning.

På din fråga om att använda zinksalva i mungiporna vid skav så menade jag att skav i mungiporna aldrig bör uppstå, då har ryttaren missbrukat bettets funktion så till den milda grad att hästen fått sår på denna känsliga kroppsdel. Istället för att gång på gång smörja in mungiporna med diverse salvor bör man då istället fundera över sin egen ridning - för där ligger grundproblemet i detta fall.

Att hitta grundproblemet inom alla områden kräver många gånger att man tänker till både en och två och tre gånger, för att behandla symtomen leder ingenvart i längden.

Hoppas jag rätade ut de frågetecken du hade och att du förstår vad jag menar, annars får du fråga igen!