Ridning och förfrusna kinder

Long time no see, igen. Inspiration till varken ridning eller bloggning har funnits den senaste tiden, men nu har jag kommit igång lite med ridningen i alla fall. Det känns lite hopplöst att träna när det är is överallt. Jag är knappast den enda med det problemet i is-Sverige? Men de senaste dagarna har jag gjort lite skolor i skritt och trav längs med vägen och tagit en galopp fram och tillbaka på en annan väg.
Idag satt jag med ett stort fånigt flin på läpparna hela ridturen, det var så härligt! Det resulterade visserligen i en halvt förfrusen kind som fortfarande inte riktigt tinat, men det var det värt! Skippade kapsonen och red på bara stångbettet, men Sammy formade sig fint runt sittbenen ändå. Vi fick till några steg riktigt bra samling också, nästan på stället!
Hur går det med eran träning just nu? Visst vill man bara att snön och isen ska försvinna så man kan sätta igång ordentligt?

Ni får allt ta och ställa lite frågor i frågestunden i föregående inlägg förresten, nu när ni har chansen att fråga vad ni vill! Jag svarar inte på något förrän det kommit in några frågor till ;)

Jag vill ha sol och varmt och en ponny i huset!

Frågestund

Senaste tiden har mitt bevakarantal på Bloglovin stigit en del så jag misstänker att det finns många nya här som kanske är nyfikna på min hästhållning och liknande. Så jag tänkte att vi kör en frågestund här! I detta inlägg kan ni fråga vad ni vill, om hästarna, akademisk ridkonst, lösdrift, barfotagång, gården, och även icke hästrelaterade frågor. Så kom igen och fråga nu! Jag svarar så gott jag kan när det kommit in lite frågor.

Sammy och jag på Hertig Karls marknad -09

En tillbakablick

Hittade lite gamla foton på mig och Sammy idag. Alltså riktiga fotografier från början av vår vänskap. Här är några av dem:

Tror att detta är precis när vi köpt honom, alltså sommaren 2002

Detta måste vara hösten 2002

Detta är något år senare gissar jag, vet dock inte om det är hösten 2003 (före skadan) eller 2004 (efter skadan). Här syns tydligt hur sned jag är genom hela kroppen. Mina axlar och mitt bäcken är sneda åt samma håll, det gör att jag har mycket svårare att känna mitt högra sittben vid ridning. Dock är min sits betydligt rakare idag, eftersom jag är medveten om detta på ett annat sätt nu.

Här var ponnyskrutten skadad. Ytliga böjsenan var sparkad rakt av. Ser ni det gigantiska bandaget?

Visst ser det inte ut som samma häst? Dels var han ju så mycket mörkare när han var yngre, men han var så tunn också! Så liten i kroppen jämfört med nu.
Åh så härligt det var att hitta dessa gamla foton. Tänk vad vi gått igenom tillsammans, och som vi utvecklats! Älskade ponny.