Ät-taktik 3.0

Diablo är en rackare på att se när näten inte är helt stängda upptill, här är han idag när pappa fyllde på nytt hö. Sedan han upptäckte att han kan göra på detta sätt får vi fläta med balsnören längs med hela ovansidan av näten för att omöjliggöra inbrott!

Förmiddag i ridhuset

Denna lördag bjöd på en härlig förmiddag i Ålberga Gårds vackra ridhus. Först red mamma Diablo och jag kom med tips och råd under ridpassets gång och de var nöjda båda två efteråt. Sedan körde jag hem Diablo, då mamma fortsatte ha lektioner, och hämtade Sammy istället eftersom jag hade den sista lektionstiden.

Jag arbetade honom först vid handen och la även idag fokus på att han skulle bibehålla rörelsen framåt ordentligt i alla rörelser. Jag gjorde även mycket övergångar mellan höger och vänster sluta, för att få honom uppmärksam på mina hjälper. Till höger har han just nu lite svårare att hitta en korrekt ställning på egen hand, något som märks även i ridningen. Dock är han så känslig och lyhörd att det ändå är relativt lätt att få igenom denna både från marken och från ryggen. När jag satt upp fokuserade jag först på min egen andning, något som hjälper mig att hitta min tyngdpunkt och harmoni. Sammy är oerhört känslig för detta och stundtals känns det som att vi smälter ihop och blir ett när vi hittar rätt känsla. Detta var en sån dag och trots att snön rasade från ridhustaket blinkade han inte ens, utan var helt och hållet fokuserad på vårt arbete. Med mammas hjälp la vi vikten på att arbeta med ställningen idag. När jag får igenom en korrekt ställning i nacken svarar Sammy med att bli mycket lättare i sin framdel, vilket gör det tydligt när det blir rätt. Detta arbetade vi alltså med i både skritt och trav och något vi upptäckte var att slutan hjälpte honom att hitta rätt ställning i det ögonblick vi gick ur den. Det är något vi ska jobba vidare med och jag vill hitta samma känsla även i själva slutan. Även de halva stegen förbättras väsentligt när rätt ställning kommer på plats, något som inte är så konstigt eftersom en förutsättning till samling är en lätt framdel.

Även Exito, som de senaste dagarna varit aningen ofokuserad, var riktigt rolig att jobba med idag. Han lade mycket mer uppmärksamhet på mig igen och var med på noterna i de uppgifter han fick, vilket var att flytta bakdel och bog, backa både då jag stod framför och bredvid, följa mig i skritt och trav och yoga.

Dagar som dessa gör mig så otroligt inspirerad och motiverad att utvecklas och hjälper mig att tro på mig själv i arbetet med hästarna, så tack för idag Sammy, Exito och mamma!

Exito bekantar sig med kapsonen

Idag tyckte jag att det var dags att introducera kapsonen för Exito. I samband med detta tog vi en promenad så att han fick se sig omkring samtidigt som han fick börja vänja sig vid hur det känns att ha en kapson på sig. Det gick som väntat galant, även om han stundtals verkade tycka att detta nya tryck över nosryggen var aningen märkligt. Jag har nu tänkt att variera hans träning med kapsonpromenader och det vi annars brukar göra, det vill säga att flytta bakdel, framdel, backa och yoga. Han är en intelligent häst som verkar kunna bli uttråkad om variationen i arbetet är för liten, så från och med nu får det bli bättring på den fronten!

Avslappning och fokus

Det är härligt när man får till ett riktigt bra arbetspass med sin häst trots usla förutsättningar. Idag var en sådan dag för mig och Sammy. Det är lätt att säga att man alltid ska vara fokuserad och avslappnad i arbetet med hästarna, men desto svårare att utföra vissa dagar. Jag är ibland för envis för mitt eget bästa och tänker att "det ska gå!" Dock har jag börjat lära mig att ju mer jag försöker tvinga mig att vara avslappnad de dagar jag har mycket annat att tänka på, desto mer spänd och lättirriterad blir jag. Dessa dagar blir tack och lov färre och färre och idag var vi så långt bort från den känslan man kan komma!

Trots snö, blåst, kyla och en lutande gårdsplan gjorde jag och Sammy riktigt bra ifrån oss. Fokus för dagen låg på grunder och hjälpgivning vilket kändes passande då underlaget är lite opålitligt. Redan i arbetet från marken innan jag satt upp kände jag att vi var på rätt våglängd och där la jag fokus på att tänka mer framåt i rörelserna. Sammy var helt med på noterna och tog mina hjälper som jag önskade. Han placerade sin innerhöft bättre i öppnan i båda varven och när han tappade den gav jag en snabb slutahjälp för att hämta tillbaka den. Att växla mellan hjälperna och rörelserna på det sättet fungerar bra för Sammy då han får tänka efter och jobba sin kropp smidigare. Efter några halva steg i trav i båda varven var det dags att kliva upp. Här låg alltså fokus på min avslappning och Sammys reaktion på mina hjälper. Eftersom Sammy är så känslig så tar jag ibland inte igenom hjälperna så mycket som jag skulle behöva och då blir det istället lite halvdant. Detta har vi jobbat mycket med en tid och jag tycker att han förstår och accepterar hjälperna mycket bättre. Vi jobbade med öppnor på rakt spår och piruetter i skritt. I öppnorna red jag på mer framåt för att få ett ordentligt insving med inner bak för att sedan samla skritten, rida några steg i sluta och göra en centrerad vändning.
Eftersom jag inte vågade rida för mycket framåt gjorde jag istället galoppanslag och -fattningar och efter det lite halva steg i trav. I de halva stegen höll jag mig på en volt och red aningen i sluta för att behålla inner höft fram och därigenom få en bättre ställning i nacken.

Ett mycket bra arbetspass för mig och herr Ponny med andra ord, han är guld värd!

Trots att det går att få till bra ridpass denna årstid så längtar jag
vansinnigt mycket tills våran ridbana är användbar igen!

Diablo i ridhuset

I söndags följde jag med mamma till ridhuset och gav henne lite tips och råd i arbetet med Diablo. Jag kan inte nog beskriva hur skönt det är att vi kan hjälpa varandra så bra som vi gör. En relation mor och dotter emellan är inte alltid lätt och att som bråkig tonåring ta emot instruktioner av sin mamma är det verkligen inte! Som tur är växte även jag upp, vilket har lett till att vi kan instruera varandra i arbetet med hästarna, det är lyxigt!

Här kommer ett urval av bilderna jag tog på dem i söndags:

Lillen fyller år

Idag fyller min fina lilla Exito tre år. Jag frågade honom om han kände sig äldre men han kände ingen större skillnad mot igår sa han. Jag är så glad att han hamnade hos just mig denna härliga individ!
Dagen till ära gjorde han yogan närmast perfekt åt ena hållet, något som belönades med mängder av beröm och lite godis. Åh vad jag tycker om båda mina hästar, de fyller mig med så mycket kärlek att det inte går att sätta ord på!

Förändringar

Hos Exito är det väldigt tydligt hur det påverkar en häst med en flytt och allt vad det innebär. Som ni ser har hans hov tydliga ränder efter avmaskning, flytt och foderbyte. Ovanför växer en slät och fin hov ner igen vilket tyder på att han åter är i balans efter alla förändringar.
Det är viktigt att tänka på och uppmärksamma hur en häst hanterar en flytt eftersom de ofrivilligt lämnar sin flock och sin trygghet. Jag tycker det är viktigt att de får landa ordentligt i sin nya miljö innan man börjar ställa några större krav på dem i ridning eller annat arbete. Exito var märkbart trött i ett par veckor men nu när allt är så bra i flocken (till och med bättre än innan han kom) så är han sig själv igen, med andra ord pigg, glad och nyfiken!

Mor & dotter-dag

Äntligen var jag och mamma lediga samtidigt, vilket självklart resulterade i en heldag tillsammans ute hos hästarna.
Först fick jag hjälp med Sammy, som jag jobbade från marken idag. Vi gick igenom öppna, sluta och piruetter i skritt, början till sluta på longen i skritt och sluta och samling i trav. Det gick riktigt bra och jag fick lufta de funderingar jag haft senaste tiden och fick hjälp med sådant jag fastnat lite med. Bland annat fick jag klart för mig varför jag inte kommer vidare i arbetet med sluta på longen, det är nämligen så att jag backat ifrån Sammy för att göra volten större istället för att skicka ut honom i sluta på en större volt. Sånt är lätt att se utifrån men desto svårare att upptäcka hos sig själv.
Sedan red vi ut på Melissa och Diablo som fick sig en ordentlig skrittur, Diablo var alldeles svettig trots att vi bara skrittade! Det tar på krafterna att skritta på i ett friskt tempo i den djupa snön.

Utöver allt vi gjort ute hos hästarna så har vi även planerat vår hästvår lite. Bland annat kommer vi att bjuda in till öppna träningar där vi visar arbetet med Exitos inledande utbildning, mer om detta kan ni läsa HÄR. Vi har även planerat in en uppvisning i början av sommaren. Det är så härligt att vara två om arbetet med hästarna där vi kan hjälpa varandra och samarbeta på ett bra sätt.

Min fina mamma och hennes Melissa

Glad alla hjärtans dag

Hoppas ni alla har en härlig dag fylld med kärlek. Det fina med att ha häst är att man alltid har någon att gå till en dag som denna även om man ännu inte funnit sin mänskliga kärlek i livet.
Jag har turen att ha så himla många fina killar (och tjejer) omkring mig, så idag skickar jag extra mycket kärlek till sambon Filip, hästarna Sammy och Exito, katterna Casper och Mira, pappa Janne, mamma Anna, brodern Jonas och alla härliga vänner.
Det borde vara alla hjärtans dag varje dag tycker jag, vi behöver sprida mer kärlek omkring oss.

En vän för livet?

Inte skulle man byta ut sin hund eller katt hur som helst? När man ska skaffa sig en hund eller katt får man ofta höra "tänk på att de lever i femton år, är du beredd på det?" Men hur ofta säger man till någon som skaffar häst "tänk på att de lever i trettio år, är du beredd på det?"

Hur kommer det sig? Är det för att hästarna inte bor inne med oss och är husdjur på samma sätt som hundar och katter, blir de inte en lika stor del av familjen? Jag anser att oavsett vilket djur man skaffar sig så ska man ha enormt goda orsaker till att göra sig av med det. Det kan handla om att man blir plötsligt sjuk, att ekonomin rasar ihop eller någon annan stor förändring i livet som innebär att man inte längre har möjlighet att ha kvar sitt djur. Med andra ord anser jag inte att "hästens kapacitet" är skäl nog att sälja sin häst och köpa en "bättre".
Att man handlar med hästar så som man gör i Sverige är för mig sorgligt och bara igår dök det upp tvåhundra nya hästannonser på den största köp & säljsidan i Sverige. Självklart anser jag att man måste kunna sälja sin häst av olika anledningar, men att det är sådan omfattning på det innebär för mig att hästar inte har samma känslomässiga värde för många som våra husdjur har.
Kanske är det också för lätt att skaffa sig en häst? De kostar ju väldigt stora summor pengar varje månad och tar enormt mycket tid, något som kanske är svårt att förbereda sig på?

Till mig har mina djur kommit för att stanna resten av deras liv. De är mina familjemedlemmar oavsett om de bor inomhus eller utomhus och jag älskar dem lika högt som mina mänskliga familjemedlemmar.
För mig är det därför otänkbart att göra mig av med något av mina djur, vilket är två katter och två hästar, oavsett hur slitsamt det kan vara emellanåt.De tar mycket tid och pengar, men de ger mig så mycket kärlek och glädje tillbaka att ett liv utan dem inte är att tänka på.

Inte till salu

Hjärngympa

Eftersom Exito inte hunnit fylla tre år ännu så vill jag inte börja arbeta honom från marken ännu, något jag tänker vänta med ytterligare en tid efter att han fyllt tre. Han är ju ganska ovanlig på så vis i och med att han är född redan i februari, betydligt tidigare än de flesta hästar med andra ord. Jag tycker att det är viktigt att man ser unghästens ålder för vad den faktiskt är och inte tror att de blir ett år äldre bara för att det råkar bli första januari. Jag skyndar hellre långsamt och utbildar min häst lite senare, än riskerar att han inte håller upp till trettio års ålder bara för att jag inte orkade vänta med att rida in honom.

Hur som helst så bestämde jag mig igår för att det var dags för Exito att få lite hjärngympa då jag tycker han verkar ha acklimatiserat sig bra nu och är redo att ta in lite mer information. Jag har bestämt mig för att börja lite smått med trickträning innan vi börjar med markarbetet för att ha kul ihop och bygga upp en bra relation, samtidigt som han får psykisk stimulans. Först har jag tänkt att vi ska lära oss "yoga", alltså att han ska ta en godis under bakbenet. Sammy kan detta sedan många år och jag kommer inte riktigt ihåg hur jag lärde honom det, men med Exito har jag börjat med att ge honom en godis nere vid bakbenet och fokusera på att han ska stå stilla och inte följa efter godisen med hela kroppen. Han är en mycket intelligent häst som förstår fort, så idag kunde jag hålla godisen så pass långt bak att han var tvungen att lyfta lite på bakbenet för att nå den. Nästa steg blir att koppla ihop denna rörelse med att lyfta bakbenet, något som jag gissar inte tar allt för lång tid!
Utöver yogan så får han varje dag flytta bakdelen, flytta framdelen och backa för fingervickningar, något han gör med bravur!

Jag planerar även att lära Exito att buga, något jag inte velat lära Sammy då jag anser att det är en undergiven rörelse som vissa hästar inte mår bra av att lära sig. Sammy är så enormt snäll, tillgiven och tillmötesgående mot mig, ibland för snäll, vilket kan leda till att jag ber honom om för mycket. Det jag då riskerar är hans förtroende och hans stolthet. Därför har jag valt att lära honom mer dominanta rörelser, såsom spansk skritt, för att öka hans självkänsla snarare än att minska den.
Exito däremot, känns inte alls som en häst som skulle ta illa upp av att buga sig för en människa så därför tror jag inte det är några problem att lära honom det.

Nu när vi fått mer snö igen ovanpå isen så har jag kunnat arbeta med Sammy från marken igen. Ridbanan är inte mycket att ha för tillfället så vår arbetsplats är gårdsplanen och vägen runt stora ladan. Jag tar på honom broddade boots så går han galant även på detta underlag! Han gör riktigt bra ifrån sig just nu, och sluta från marken i trav som han tidigare blivit lite stressad av, går nu hur bra som helst! Ur detta får vi till en mer kontrollerad samling där jag lätt kan behålla hans innerhöft fram.

Det gäller att vara påhittig i sin träning denna årstid. Hur går det för er, vad hittar ni på med era hästar just nu?

Det där med symtombehandling

Jag höll på att sätta i halsen när jag såg denna produkt; "Body Bandage". Produktbeskrivningen lyder "Nu finns hjälpen för alla känsliga hästar. Aldrig mera skav efter sadelgjorden eller sporrar." 

Bild härifrån

 Är det verkligen rimligt att använda utrustning på ett sådant sätt att det skadar hästen om den inte har ett bandage runt magen?! Om ens häst får skav av sporrarna så bör man fundera över hur man använder sina sporrar och/eller om det verkligen är lämpligt att klippa bort pälsen om det leder till att hästen blir så pass känslig. Personligen skulle jag skämmas ihjäl om min häst hade skav efter sporrarna.
Varför är det så svårt att tänka till en extra gång och fundera över grundorsaken till problemet istället för att bara försöka dölja symtomen?

Dessa fantastiska män

Då syftar jag på alla män, pappor, pojkvänner och sambos till oss hästtjejer. Dessa karlar måste vara gjorda av ett speciellt material för att orka med oss och våra påhitt.
Jag vill rikta en hyllning till alla dessa män i allmänhet och min egen sambo och pappa i synnerhet. När man har en tid att passa och ska träffa släkten om en halvtimme så hugger de tag i skottkärran och hjälper oss att mocka istället för att stressa oss, de hämtar hö, kör bil och släp när det blir för tungt, de leder läskiga hästar, fotar och filmar ridpass, bygger vindskydd, boxar och sadelkammare och fyller på vatten i hagen. Allt för att vi ska få ägna oss åt det vi älskar så mycket, nämligen våra hästar. När man ger sig in i ett förhållande med en hästtjej vet man nog från början att det inte är som andra förhållanden, eftersom tjejen i fråga redan funnit sitt livs kärlek i dessa stora djur och hon kommer alltid att sätta dem i första hand. Men hennes hjärta är stort och har plats för många!
Så tack underbara älskade pappa och underbara älskade Filip för att ni har sånt tålamod, utan er skulle vi inte kunna ha dessa fantastiska hästar här på gården.

Gammal bild på Filip och Sammy, att de hamnar på samma bild hör inte till vanligheterna!

Pappa borrar hål för staketstolp under det första hagbygget

Ännu en underbar dag

Tänk att vi har så härligt väder, det gör stunden ute hos hästarna om möjligt ännu bättre. Idag red vi ut en runda på Sammy och Melissa, något både vi och dem uppskattade mycket! Sedan tog jag in Exito och pysslade om honom och verkade framhovarna. Eftersom han lätt blir rastlös vid verkning så delar jag hellre upp den på två dagar för att det ska bli en trevlig upplevelse för honom. Han försökte bita mig i rumpan ett par gånger men annars skötte han sig mycket bättre denna gång!
Nu väntar ett arbete i socialpedagogik för min del, tänk att det är så lätt att skjuta upp allt till sista stund..
Här kommer några bilder från dagen:

Gos med mina pojkar

Tur man är vig när det kliar i pannan!

Exito utövar en av sina favoritsysslor, att sola!

Sammy och jag på dagens uteritt

Mera gos!

Just nu

På mitt sängbord står mycket spännande läsning och väntar! Hempflings bok om hästens själ fick jag låna igår av en god vän, jag ser fram emot att läsa den.