En vän för livet?

Inte skulle man byta ut sin hund eller katt hur som helst? När man ska skaffa sig en hund eller katt får man ofta höra "tänk på att de lever i femton år, är du beredd på det?" Men hur ofta säger man till någon som skaffar häst "tänk på att de lever i trettio år, är du beredd på det?"

Hur kommer det sig? Är det för att hästarna inte bor inne med oss och är husdjur på samma sätt som hundar och katter, blir de inte en lika stor del av familjen? Jag anser att oavsett vilket djur man skaffar sig så ska man ha enormt goda orsaker till att göra sig av med det. Det kan handla om att man blir plötsligt sjuk, att ekonomin rasar ihop eller någon annan stor förändring i livet som innebär att man inte längre har möjlighet att ha kvar sitt djur. Med andra ord anser jag inte att "hästens kapacitet" är skäl nog att sälja sin häst och köpa en "bättre".
Att man handlar med hästar så som man gör i Sverige är för mig sorgligt och bara igår dök det upp tvåhundra nya hästannonser på den största köp & säljsidan i Sverige. Självklart anser jag att man måste kunna sälja sin häst av olika anledningar, men att det är sådan omfattning på det innebär för mig att hästar inte har samma känslomässiga värde för många som våra husdjur har.
Kanske är det också för lätt att skaffa sig en häst? De kostar ju väldigt stora summor pengar varje månad och tar enormt mycket tid, något som kanske är svårt att förbereda sig på?

Till mig har mina djur kommit för att stanna resten av deras liv. De är mina familjemedlemmar oavsett om de bor inomhus eller utomhus och jag älskar dem lika högt som mina mänskliga familjemedlemmar.
För mig är det därför otänkbart att göra mig av med något av mina djur, vilket är två katter och två hästar, oavsett hur slitsamt det kan vara emellanåt.De tar mycket tid och pengar, men de ger mig så mycket kärlek och glädje tillbaka att ett liv utan dem inte är att tänka på.

Inte till salu