Yttertygeln

Det pratas mycket om att hästen ska ta stöd på bettet och att man ska "rida hästen på yttertygeln" i den moderna dressyren.
I den akademiska ridkonsten säger man helt tvärtom - Endast tygelns vikt skall finnas i bettet och ytterhanden får aldrig gå bakåt. Hästen får alltså aldrig hålla balansen med hjälp av ryttarens hand, detta kan bara leda till en framtung häst som tappat sina bakben.

Grunden i den akademiska ridkonsten är böjningen. Hästen skall ridas i böjning. Detta är för att det är det mest effektiva sättet att hjälpa hästen att hitta en avslappnad form och jobba med sitt inre bakben. Så, när man rider hästen i böjning kräver detta att den kan sträcka sin yttersida fritt för att dra ihop musklerna på innersidan och därmed svinga igenom med det inre bakbenet. Så fort man tar yttertygeln bakåt så skapas ett motstånd i musklerna på den yttre sidan som hindrar hästen från att göra det som står ovan, alltså att trampa under sig ordentligt.

Christoffer Dahlgren rider sin häst Nicki Corsai i en avslappnad 'framåt-nedåt'-form
Bild lånad från Horse Visions hemsida

En korrekt form är alltid avslappnad, inget gott kan komma ur spänning, och då hästen rids med "stöd" från bettet spänns automatiskt muskler i nacken. Denna spända formen är alltså inte något som stärker hästen, snarare tvärtom.

Dagens fundering

Jag är sådan av naturen att jag funderar mycket hela tiden och vill lära mig allt om allt. Därför hade jag en idé om att jag då och då skulle kunna dela med mig av mina hästrelaterade funderingar här på bloggen, och även skriva vad jag kommit fram till. Svaret skulle då innehålla både sådant som jag själv kommit fram till av erfarenhet, synpunkter och kunskap från tränare och folk omkring mig, samt sådant som är vetenskapligt bevisat. Låter det intressant?

Jag tycker iallafall att det är en bra idé, så här kommer den första funderingen:

Är det en bra sak att hästen skummar i munnen?
Rent instinktivt är mitt svar nej, det kan inte vara en bra sak. Men eftersom jag inte bara vill gå på vad min känsla säger så har jag både frågat runt och kollat på många sidor på internet där det stått om detta. De flesta verkar vara överens om att en överdriven produktion av skum tyder på att hästen inte är alldeles nöjd.

Jag minns att Bent pratat om detta mer ingående och menade att när hästen börjar skumma mycket i munnen, och att det börjar rinna (och stänka på bringan tex) så är öronspottkörteln klämd och producerar överdrivet mycket saliv. Dessutom kan hästen inte svälja när den är så pass ihopdragen att denna överproduktion sätter igång, vilket resulterar i att det rinner ut. När öronspottkörteln dagligen kläms ihop genom att man rider hästen i en ihopdragen form, så svullnar den upp, något som man kan se på alltför många hästar, tyvärr.

Häst riden i ihopdragen form

(ryttaren är med i topp 10 på dressyrens världsranking...)

Jag tror inte heller att en häst ska vara helt torr i munnen, utan lite lätt fuktig i och runt munnen som ett "läppstift". Om en häst tuggar lite ser jag detta som ett tecken på avslappning. (observera lite, om tuggandet går till överdrift är något fel)

Har ni några funderingar angående detta?

Mera glädje

Danmark

Jag har ju alldeles glömt att berätta en sak!
Vecka 28 åker jag, mamma och Melissa ner till Bent i Danmark! Mamma rider ju för honom och har valt att åka dit en vecka i sommar istället för att vara med på kurs i vår. När mamma åkt dit tidigare har pappa följt med, men nu ska jag göra det istället.
Det kommer att bli så otroligt lärorikt och roligt! Jag kommer ju inte bara kunna titta när mamma rider, utan även när han undervisar andra och rider sina egna hästar. Kulkulkul!!

Bent och Hugin i en piaff

Glada hästar

Ja, som rubriken skvallrar om så verkar alla hästarna så himla glada just nu. De vill arbeta och visa upp sig och är så himla harmoniska. Härlig känsla!

Förra veckan red jag ju Sammy med halsring utanför korallen för första gången. Första dagen var vi på ridbanan och jag var faktiskt nervös! Jag är aldrig nervös inför något som har med hästarna att göra annars! (förutom när jag ska hoppa hinder högre än 1 meter..) Men det gick såklart jättebra och mamma passade på att fota oss lite;
Dagen efter red vi ut i bara halsring, och Sammy skötte sig kanon även då. Vi hoppade till och med lite hinder i skogen! Det känns verkligen som att jag och Sammy håller på att utvecklas mycket just nu, både i vår relation till varandra och utbildningsmässigt, riktigt roligt!

Igår tog jag på tränset och sadeln (!) igen, för att träna mer ordentligt på banan. Sammy hade lite svårare att hitta böjningen idag och jag misstänker att det var för att han inte kände mina sittben lika tydligt som han gör när jag rider barbacka, och han har verkligen börjat böja sig efter dem. Men vi löste detta med mycket skrittarbete och skolor.
När vi jobbat mycket lösgörande och avslappnande i början så började jag minska stegen och be om mer samling. Tränade mycket på skolor i halva steg idag, riktigt nyttig träning för Sammy!

När jag var klar med Sammy gick jag över till Diablo, som jag inte har ridit på säkert ett par veckor. Detta pga att jag inte varit alldeles stabil i mig själv, och jag blir lätt irriterad på Diablo då (bånglig unghäst). Därför väljer jag att låta mamma sköta honom ensam när det händer, så att jag inte gör något som skulle kunna skada min och Diablos relation. Men idag gick det bra och vi hade det mysigt ihop!

Tränade lite spansk skritt med Sammy igår också, det går verkligen framåt! ;

Melissa kan också! ;

Tillbaka

Nu känner jag mig redo att börja skriva igen. Jag har haft så mycket funderingar och åsikter angående hästar sista dagarna att jag bara måste börja skriva igen.

Jag har satt igång Sammy mer ordentligt igen och han går kanon, tror att det nya bettet har mycket med det att göra också. Jag bytte som sagt till en Akademisk s-stång som är lite skarpare för att kunna rida med ännu mindre hand. Jag har hela tiden som mål att det bara är tygelns vikt som skall finnas i bettet, inte min hand. Effekten av den nya stången var precis den jag ville ha! Jag kunde ta ännu mindre i honom och ändå gjorde han det jag bad om, till och med bättre än med det förra bettet! Även böjningen var enklare att få igenom, (men där har jag nog lösridningen att tacka, då jag blivit tvungen att forma honom endast för sittbenen) och han verkar trivas riktigt bra med detta.

För att prata om något annat djur än hästar så flyttar en liten kattekisse in hos mig, Pontus och Casper snart.
Casper är min katt sedan han föddes (han blir 2 i mars) och jag hade då även hans syster, Müsli. Müsli blev tyvärr skadad när hon var ute och lekte i somras och vi blev tillsagda av veterinären att ta bort henne, inget fanns att göra.. Men vi ville inte ge upp och åkte sent på kvällen till Strömsholm, i hopp om att de skulle vara duktigare och kunna rädda min älskling, men vi fick samma svar där, så min prinsessa fick somna in i mitt knä.. Mitt i sorgen kände vi oss tvungna att hitta en ny kamrat till Casper, som aldrig varit ensam och verkade mycket ledsen över sin ensamhet, så vi hämtade Vincent, en liten krabat på då 14 veckor som fick flytta hem till oss. Kattgrabbarna kom bra överens efter ett tag och verkade stå varann nära och Casper var glad igen.
Men.. när den första snön kom i mitten av december så tyckte vi att katterna skulle få gå ut och leka. Casper kom genast in igen, han gillar inte att bli blöt uppenbarligen, men Vincent stannade ute. När vi kom hem på kvällen låg Vincent utanför porten, så jag bar in honom för att upptäcka att han var superhalt när vi kom in. Vi åkte till veterinären som röntgade och såg att han hade ett svårt benbrott högt uppe i bakbenet. Det kanske skulle vara möjligt att operera men det skulle bli en mycket kostsam och svår operation, och konvalecenstiden skulle bli lång. Jag var då tvungen att skriva på det värsta pappret jag kan tänka mig en gång till, inom tiden av ett halvår. Vincent fick somna in, 8 månader gammal..

Nu rinner tårarna igen, jag älskar alla mina djur så högt! Det är också därför jag måste tänka på Caspers bästa och hitta en ny lekkamrat till honom, han verkar olycklig när han är ensam.. Jag har blivit erbjuden en kattunge gratis av en vän, och gör även henne en tjänst genom att ta den lille då hon måste bli av med kissen snarast. Därför kommer vi återigen ha en galning här hemma inom en snar framtid. Håll alla tummar för att Casper tycker att en lillasyster är en bra idé! Müsli högst upp till vänster, Vincent högst upp till höger, och Müsli och Casper längst ner

Lite för mycket

Ni får ursäkta den dåliga uppdateringen, det är väldigt, väldigt mycket i mitt huvud just nu och då har bloggen inte högsta prioritet. Jag återkommer snart!

Med hästarna är det iallafall bra. Jag och Sammy har mest ägnat oss åt att rida ut långt i skogen för att jag ska få en chans att komma bort från mina tankar ibland.
Ponnyn har hur som helst nästan lärt sig spansk skritt från marken nu, och vi har även debuterat att rida med halsring utanför rundkorallen, vi har både ridit ut i skogen och på stora banan!

Vi hörs snart.

Täcken

Här kommer som utlovat inlägget om täckens och uppstallnings effekt på hästens värmesystem och hälsa. Denna text är, liksom den förra, ganska lång, men detta är viktig information som varje hästägare bör känna till! Även denna text är hämtad från boken Ett sunt hästliv.

Vanlig hästhållning och vanor som att lägga på täcke och på ett otal andra sätt ställa till kaos för hästens naturliga termoreglerande system är orsaken till de "förkylningar" som drabbar tamhästar.
I förra inlägget berättades det om hur de muskler som sköter om tre av fyra termoreglerande mekanismer i huden kräver en viss träning för att kunna fungera optimalt.
Hästar som hålls på begränsade utrymmen (spilta eller box i ett stall) lever i en omgivning där temperaturen hålls relativs konstant. Hästen saknar de naturliga stimuli (temperaturvariationerna) som sätter fart på de termoreglerande mekanismerna. Den behöver därför inte och får inte heller möjlighet till att varesig träna de muskelfibrer som är ansvariga för höjandet och sänkandet av pälshåren, utvidgning och sammandragning av de ytliga blodkärlen eller aktivera svettkörtlarna. Med lång tids inaktivitet förtvinar musklerna och kan inte fungera så effektivt som de borde.
Eftersom dessa mekanismer är beroende av muskelaktivitet kommer de att ha nedsatt funktion och hästen kan inte korrigera sin inre kroppstemperatur på ett tillfredsställande sätt när den sedan utsätts för temperaturförändring. Detta kan i extrema fall leda till infektioner då det bland annat kan påverka produktionen av vita blodkroppar och antikroppar. Det krävs inga extrema svängningar i yttertemperatur (varmt eller kallt) för att en häst som hålls borta från sin naturliga miljö ska få en skadlig obalans i sitt inre temperatursystem.
Ett annat problem med instängda platser är då en varm, svettig häst placeras i sitt stall. Då luftströmmar saknas tar avkylningen längre tid än i en naturlig miljö och hästen förblir svettig under längre tid. Luften runt hästen blir dessutom snart mättad av den avdunstande vattenångan då luftströmmar saknas vilket medför att den inte kan ta upp mer fukt. Hästen torkar sakta och kan istället bli underkyld vilket öppnar för infektioner och sjukdomar.
Det är inte ovanligt att lägga täcke på svettiga hästar. Svetten som skulle lufttorka är nu instängd under täcket. Området mellan håren förblir fuktigt eftersom en torkande luftström saknas. Det tar längre tid än normalt för hästen att torka och dess inre temperatur faller för mycket.

När ett täcke läggs på förhindras hästen att resa pälshåren för att hålla sig varm. Täcken motverkar dessutom att hästen skaffar sig en ordentlig vinterpäls och då den sedan berövas sitt täcke för en ritt i vinterkylan är den inte rustad för de låga temperaturerna.
När en häst rör sig skapar musklerna värme vilken måste avges. För detta krävs luftrörelse. Med ett täcke på kan detta inte ske och det kan lätt hända att även med måttlig rörelse (även på vintern!) att hästen blir överhettad under sitt täcke.

Man måste förstå att för att värma någon del av kroppen måste hela kroppen värmas; vilket betyder att, för att värma benen, buken och halsen måste hela hästen värmas och de områden som är täckta kommer att bli för varma. Detta leder till svettning (och ingen luftväxling finns) vilket betyder att de "kalla" områdena kommer att bli ännu kallare, och så vidare.

Ett täcke, hur det än används, fråntar effektivt hästen dess naturliga, livsnödvändiga och mycket effektiva termoreglerande system.

Klippning och rakning motverkar också hästens försök att reglera sin kroppstemperatur. Om pälsen avlägsnas är det omöjligt för hästen att öka det isolerade skiktet genom att resa (de nu avlägsnade) pälshåren. Det blir speciellt otäckt då bara delar av hästen är klippt; antingen kommer de oklippta områdena att vara för varma eller så kommer de klippta områdena att vara för kalla. Det är samma scenario som ovan.

Människan kan inte bedöma, och ska därför inte lägga sig i, hästens termoreglering!

Nu till lite av mina egna åsikter:

Jag får ofta frågan; "Men hur ska man kunna träna sin häst ordentligt om man inte klipper den, den blir ju så svettig!"
Mina svar är:

1. Det är inte farligt för hästen att svettas. Det är, som sagt ovan, ett naturligt sätt för hästen att kyla ner sig själv när den blivit för varm.
2. Anpassa ridningen till hästens ork under perioderna som man tycker att den svettas för mycket. Jag accepterar att min häst kanske inte orkar lika mycket under tiden han har som mest vinterpäls, och tar det lugnt i ridningen. Detta tycker jag att jag är skyldig honom, han som ställer upp för mig i alla situationer. Jag bör alltså att anpassa mig till hans naturliga behov så gott jag kan (som oförstående människa ;) ), inte sant?
   

Vanliga följdreaktioner;

"Men jag måste ju kunna börja tävla i början av året, då måste hästen vara igång!" Återigen, jag sätter min hästs bästa före mina själviska behov av ridning och tävling.

"Min häst blir sjuk om den blir svettig" Ja, din häst kan bli sjuk om den blir svettig och sedan inställd i sin box med ett täcke på (nedkylning, som skrivits om ovan)

Oj, detta blev ett långt inlägg! Men det är mycket fakta som behöver finnas med för att förklara dessa saker och jag hoppas att jag inte krånglat till det i huvudet på er.

Hästens värmesystem

Jag har förstått att det finns människor omkring mig som tycker att vi faktiskt är elaka mot våra hästar som låter dem vara utan täcke i denna kyla som råder nu. Jag blir ledsen av att bli sedd som elak på grund av okunskap hos människor som är av den åsikten. Att våra hästar nu går barfota, på lösdrift och utan täcken beror självklart inte på elakhet utan på att vi utökat våra hästkunskaper ytterligare och förstått att den hästhållning vi ägnat oss åt tidigare (uppstallade hästar med skor och täcken) inte är varken hållbar eller hälsosam för hästar.
För att reda ut denna täckesfråga tänkte jag nu skriva ett inlägg om hur hästens värmesystem faktiskt fungerar.

Oberoende av var hästen lever, exempelvis i Spanien eller i kallaste Norge, söker den ändå inte överdrivet skydd från elementen, snarare är den utsatt för väder och vind, sol och stormar och varierande temperaturer hela sitt liv. Trots detta kan hästen bibehålla sin kroppstemperatur på ca 38 grader. Ansvarig för denna uppgift är ett komplicerat och mycket effektivt termoreglerande system i hästens hud. Huden kan både skydda från yttre temperaturvariationer och även göra sig av med inre värme som genererats av muskelaktivitet för att förhindra att organismen överhettas.
Hos hästen består de temperaturreglerande mekanismerna i huden av fyra komponenter:

1. Den egentliga huden fungerar, genom sin relativa tjocklek, som ett isolerande lager.
2. Pälsen anpassas till säsongens temperatur genom att bytas ut två gånger om året. Dessutom kan hästen via små muskeltrådar fästa vid hårkanalerna få håren i pälsen att ställa sig, lägga sig eller vrida sig i en viss rikting och på så sätt förändra tjockleken i det isolerande lagret och påverka hur luftströmmar når själva skinnet. Dessa muskler måste, precis som alla muskler i kroppen, regelbundet tränas för att fungera ordentligt (genom att utsättas för väder och vind).
3. Artärerna i huden utvidgas eller dras samman med hjälp av muskler när så behövs. Sammandragning förhindrar värmeförluster genom att strypa tillförseln av varmt blod till en kallare kroppsyta. En utvidgning möjliggör för varmt överhettat blod (pga muskelaktivitet) från kroppens inre att nå kroppsytan för att kylas av. Det kallare blodet sänker sen den inre kroppstemperaturen då det återvänder. På detta vis kan en korrekt temperatur bibehållas.
4. När omgivningens temperatur är alltför hög för att luften ska kunna kyla ner blodet i hudens ytliga blodkärl utsöndrar svettkörtlarna vätska. När vätskan avdunstar kyls ytan på skinnet och därmed också blodet i artärerna vilket gör att hästen kan sänka sin inre temperatur även i varmt klimat. När den inre temperaturen nått rätt nivå sluta hästen svettas och måste sedan torka fort för att inte bli för nedkyld. Därför söker en häst naturligt upp en blåsig plats när den svettats, för att torka så fort som möjligt.

Hästar, som inte lätt blir nedkylda (klara kyla ca 20 gånger bättre än människan) är mer inriktad på att göra sig av med överskottsvärme producerad av muskelaktivitet eftersom den -i naturen- praktiskt taget är i konstant rörelse.

Källa: text och bilder kommer från boken Ett sunt hästliv.

En häst klarar kyla ner till 18 minus utan att ens behöva anstränga sig för att hålla värmen, när det blir kallare än så går det åt mer energi för att hålla värmen, men så länge hästen har mat är det inget problem!

I nästa inlägg tänkte jag berätta om vilka effekter täcken har på hästar.

Stallet hela dagen

Idag åkte jag och Pontus (pojkvän och sambo) ut till stallet vid halv åtta och morgonfodrade alla hästarna. Så fort Sammy ätit upp sitt hö ute i hagen tog jag in honom och började göra iordning för ridning. När ponnyn var borstad och tränset satt på rätt plats traskade vi iväg mot ett litet fält som ligger i en skogskant, en bit från stallet. Sammy var pigg och snön var djup så han drog gärna iväg och lade sig lite på bettet, men då tog jag tillbaka honom och satte honom på bakdelen igen, och efter en liten stund var hans kropp mestadels där den skulle vara. Jag red inte mer än cirka 20 minuter då det stod mer ridning på schemat för Sammys del, nämligen barbackautanträns i korallen.
Jag har massor av bilder från idag, men här är ett urval, först från ridningen på fältet och sedan i korallen;

Efter ridning och allmänt stallpyssel hann vi åka hem till mamma och pappa en sväng för att sedan bege oss till hästarna igen. Denna gång var det hö som skulle lossas, verkning av Sammy, eftermiddagsfodring och ridning av Diablo och Melissa som skulle tas itu med.
Jag och mamma skrittade ut en sväng med D och M för första gången sedan vilan och de tyckte det var så otroligt skönt att få röra på sig igen! När vi kom tillbaka ställde jag Sammy på gången och satte igång att verka. Han åt sitt em-hö undertiden och stod såklart snällt där han skulle fastän han var lös :)

När allt var färdigt åkte vi hem till mamma och pappa och åt kvällsmat innan vi fick skjuts hem igen. Jag upptäckte förövrigt att Horse Vision har rea i sin butik fram till den 15:e januari, så skynda er och kolla där om ni behöver någon utrustning i Akademisk väg! Själv ska jag nog beställa ett par akademiska stigbyglar och mamma några schabrak.

Apropå utrustning hittade jag ett bett hemma som jag ska prova på Sammy imorgon, en akademisk S-stång. Den är skarpare en det jag har nu, en portugisisk unghäststång, men det tror jag är bra, för då kan jag förfina mina hjälper ytterligare ett snäpp! (samma funktion som sporrar) Risken finns dock att känsliga Sammy bara viker in näsan, men det återstår att se. Återkommer med utvärdering när jag ridit med det imorgon!

Portugisisk unghäststång till vänster och akademisk s-stång till höger
(bilder på bett lånade från horse visions hemsida)

Fruset

Jag och mamma har stalltjänst hela helgen, alltså morgon, eftermiddag och kväll både idag och imorgon. Mamma var snäll och gav mig sovmorgon idag men gav mig eftermiddagsfodring + kvällsfodring i utbyte. Men, som jag sagt förut, inte mig emot att vara i stallet så många timmar!

Jag åkte ut och började ta in hästarna vid två (på order från bonden ska hästarna gå ut klockan 10 och in klockan 14 nu när det fryser i stallet.) Jag är glad att våra hästar går på lösdrift nu vill jag lova, med tanke på att de andra hästarna är inne 20 timmar per dygn just nu. Jag får ont i magen bara jag tänker på det och vilka konsekvenser det får för hästarnas hälsa.. Tänker hela tiden på en mycket bra jämförelse från boken Ett sunt hästliv som fastnat i mitt huvud; "Att hålla en häst instängd i en box är som att ha en säl i ett badkar". Inte vidare bra med andra ord. Men mer om detta i ett inlägg endast om det ämnet inom en snar framtid!

När hästarna (tyvärr) var inne och efter en trevlig pratstund med Filur-Helena började jag pyssla om Sammy, som var på riktigt myshumör idag. Efter lite borstning tog jag på huvudlaget och gick ut på stallplanen där vi tränade lite spansk skritt. Ponnyhästen var duktig idag med såklart! När han stått och vevat med frambenen en stund hoppade jag upp och red iväg barbacka mot fältet bakom stallet. Red mest lösgörande arbete med mål att han skulle ha nosryggen lite framför lodplanet även i lång och låg form, han vill gärna ta in näsan och "knäppa av" lite men det vill inte jag! (alla som känner mig vet att jag är extremt allergisk mot allt som skulle kunna komma inom en mils avstånd från något som liknar rollkur, eller hyperflexion som det så fint heter) Denna träning gick bra och han hittade en fin, avslappnad form med överlinjen längd och näsan framme :)

Vi var inte så länge på fältet då snön är så djup där = trött ponny. Men jag hade mer i kikarn och styrde tillbaka mot gården och rundkorallen! Väl inne i denna tog jag av tränset och red helt utan, hade inte ens halsring idag. I denna situation har jag alltså bara sitsen och rösten att förlita mig på, men det räcker alldeles utmärkt. Vi tränade på att göra halt från alla gångarter, samt att hitta form och avslappning för sittbenen. Sammy går i en helt avslappnad, lång och låg form och kan nu även forma sig i sidan när jag ber om detta med sittbenen. Han är så himla duktig min ponny!

Efter arbetet i korallen tog vi en liten promenad med mig i täten och en lös Sammy lunkandes efter. På parkeringen hittade vi Lena och blev jätteglada och stannade och pratade ett bra tag. Sammy försökte dock smyga därifrån ett par gånger när han trodde att jag inte tittade.. Lena berättade bland annat att Gunilla (håller kurser i trickträning mm.) troligen skulle komma och hålla kurs hemma på Lenas gård i vår igen, kul! Vi var med sist och hade riktigt roligt då :)

Bild från senaste kursen Gunilla hade:

Dagens träning var riktigt rolig och jag tror att herr Ponny känner sig så himla duktig när han får öva på så många nya saker och även gör dem så bra.
Imorgon kommer förhoppningsvis bilder på både trickträning och ridning då pojkvännen lovat att följa med ut och morgonfodra djuren samt ställa upp som fotograf! :)

En stalldag i bilder

Åkte ut själv till stallet idag, mamma jobbade heldag och jag är mer än gärna där nästan hela dagen trots nästan 15 minusgrader. Hur som helst,

När jag kom till stallet möttes jag av hästarna i hagen, Diablo var bråkig som vanligt:


















Sedan tog jag in Sammy:























Sedan fick han sitt dagliga hovbad medan jag borstade och fixade:
























Efter det var det riddags! Första gången på nio dagar såhär efter vilan :)
Idag hade hans små barfotafötter helt perfekt grepp igen. Han är vanligtvis säker som en get på foten men när det är glans-is ute vill jag inte riskera något, bättre med vila då.
Red ut en sväng i skogen och på fälten, blev mest skritt idag:



















När vi kom hem pysslade jag om prinsen och sen tricktränade vi lite. Han har helt fattat vad han ska göra i spanska skritten nu, efter bara fyra gångers träning, han vevade som en tok med båda frambenen idag och verkar tycka att det är superkul! Bergsgeten var lite svårare idag, han ville inte gärna stå kvar med fötterna alla gånger, men såhär långt kom vi iallafall:



















Sen släppte jag ut Sammy i hagen och tog in Melissa och Diablo för lite ompyssling. Jag tror Diablo växer igen, för så fort han ätit upp sin havre la han sig ner och vilade, så jag fick helt enkelt hitta på saker att göra tills han vilat klart :)

Gårdagens träning

Alla våra hästar har viloperiod nu när det är så himla hårt och halt överallt. Jag kan inte hålla några ridlektioner heller då banan är frusen, tråkigt. :(
Men jag gör det bästa av situationen och har tagit upp trickträningen med Sammy igen och det går verkligen jättebra!

Det vi börjat träna är;

• Bergsgeten
• Kramas ----------->
  
• Spansk skritt

Han gör verkligen framsteg, igår var tredje gången vi tränade och han förstod redan att han skulle vifta med båda frambenen i spanska skritten! Även bergsgeten går framåt, han klev längre in under sig än någon av de tidigare gångerna igår. Kramas tycker han är busenkelt och kul, det funkar t.o.m. utan godis.

Sammy Shamrock

Sammy Shamrock, irländsk korsningsponny
f. 1995, -96 eller -97
okänd härstamning
äg. Maja Lindh

Vi vet absolut ingenting om Sammys bakgrund, inte ens hur gammal han är. I hans papper står det att han är född -95, men tandläkaren menar att han troligen är född -97, möjligen -96. Han har en mycket känslig rygg, är överbyggd bak och har dubbelsidig patellaupphakning.

Jag fick Sammy när jag var 11 år, i augusti 2002. Han kunde i princip ingenting och även fast vi trodde att vi köpt en 7åring så märkte vi snabbt att han verkade yngre, så vi tog det lugnt med honom. Första tiden var härlig, men inte så lätt. Sammy vägrade nämligen låta sig fångas i hagen och vi hade mycket problem med detta. Jag tog det såklart personligt och trodde att han hatade just mig.. Efter en tid och med hjälp av lite NH-tänk så lyckades jag för det mesta fånga honom efter bara kanske 15 minuter.

Vi kom närmare varandra och ridningen gick framåt, men den 24e november 2003 (3 dagar innan min födelsedag) så hände det som inte får hända. Stallpersonalen ringde och sa att S blivit sparkad i hagen och stod på tre ben, han var rädd och de kunde inte fånga honom. Vi åkte ut till stallet och ringde till distriktsveterinären som kom ut och konstaterade att det var ett djupt sår uppåt strax under hasen (hålet där senan försvunnit upp visade det sig) och att vi behövde åka till klinik. Vi lastade min tappra ponny som hoppade in i transporten på tre ben och åkte till Ultuna. Efter undersökningen mitt i natten berättade de för oss att ytliga böjsenan var helt av och att de inte visste om han någonsin skulle kunna användas som ridhäst igen. Min värld vändes helt upp och ner, jag var helt förtvivlad, men redan då var jag bestämd på punkten att han inte skulle avlivas och inte säljas som promenadhäst. Jag skulle ha kvar honom och älska honom i hela hans liv hade jag lovat, och det löftet tänkte jag inte bryta!
Han bandagerades med ett gipsliknande stort bandage, hela vägen från höften till hoven och stod kvar på Ultuna i 10 dagar. Sedan hämtade vi hem honom med instruktion om minst 6 månaders vila, den första månaden i box, sedan liten sjukhage och 5-minuterspromenader.
Vi kämpade på, bandaget byttes ut mot ett mindre, och så efter många månaders stillastående fick han till slut gå i en riktig hage! Vi packade in honom i benskydd och kunde bara hålla tummarna för att senan skulle hålla. Jag släppte honom lös, och han sprang och sprang och sprang.. Han var så lycklig! Vi stod och grät av lycka och var samtidigt livrädda, tänk om benet inte håller..
Men det höll och i juni 2004 travade vi tillsammans igen. Efter det har allt flutit på framåt;

2005 tävlade vi bl.a. fälttävlan
2006 gjorde vi stora framsteg i dressyren och vann eller blev placerade i det mesta vi ställde upp i
2007 kvalade vi till nationell tävling, tävlade i elitallsvenskan, red upp väpnarprovet för Bent Branderup med godkänt resultat samt blev distriktsmästare i dressyr
2008 var vårt sista tävlingsår ihop och vi tävlade en del nationellt nu, med sikte mot SM. Vi lyckades med ett (av två) kval och kom alltså inte hela vägen, men var så himla nöjda ändå! Vi avslutade vår ponnykarriär ihop med ett DM-brons.

Dagen efter den sista tävlingen drog vi av framskorna på Sammy (han var redan barfota bak) och vår hovvårdare började verka även honom. Han klarade sin rehabilitering galant och galopperar idag lätt över en väg med stenkross!

Idag tränar vi helt enligt den akademiska ridkonstens lära för min mamma (Anna Lindh) som är riddare och tränar för Bent Branderup och Christofer Dahlgren regelbundet.
Jag har i dagsläget utbildat Sammy upp till halva steg och terre á terre. Han gör skolorna i alla gångarter och vi tränar dagligen på att förfina vårt samarbete både från ryggen och från marken.


Mitt löfte till Sammy att ha kvar och älska honom i hela hans liv kvarstår, han kommer aldrig någonsin att säljas!

El Diablo

El Diablo, PRE/Kallblodstravare
f. 2004
e. Aldebaran VI
u. Barrita
äg. Anna Lindh

Diablo köpte mamma i juli 2007 som helt oriden och nästan ohanterad treåring. Han var verkligen inte lätt att ha och göra med. Det första som hände när han kom till gården var att han vägrade gå ut ur transporten.. Inte direkt vad vi var vana vid.. Han var även totalt omöjlig att ha och göra med vid verkning, han lyfte inte benen, sen lyfte han och stegrade sig, sen lade han sig rakt på hovvårdaren. Kaos! Detta har vi tränat ända sedan dess och nu är han faktiskt riktigt duktig. Det har tagit lång tid men idag finns bara små spår kvar av detta beteende.

Inridningen flöt däremot på bra, han är någorlunda lättlärd på den biten och tycker verkligen om att arbeta! Han har lätt för samling och sidvärtsrörelser och har visat sig passa för och trivas bra med den akademiska ridningen. Mamma köpte Diablo för att utvecklas och lära sig nya saker och det har både hon och jag verkligen behövt göra då hans utbildning krävt helt nya infallsvinklar och vägar för att lyckas.

Diablo har haft turen att aldrig ha varit skodd och han har i stort sett inte behövt någon rehabilitering, bara små justeringar, så han springer obehindrat på så gott som alla underlag!

Annars är Diablo en trevlig liten herre som lyckas ta sig in i hjärtat på de flesta med sin buffliga charm.
Han har även en ganska spännande färg, när vi köpte honom var han nästan helsvart, även svansen. Nu är svansen helt vit och även nästan hela ansiktet, men med en mörk bläs. På sommaren blir kroppen mycket ljusare också, men på vintern blir han mörkare igen. Vi trodde han skulle bli skimmel men då borde han blivit det vid det här laget.

Melissa

Melissa, svenskt halvblod
f. 1994
Master - Alpen Fürst
äg. Anna Lindh

Mamma har haft henne sedan hon var ett år, hon ägde nämligen Melissas mamma, Elin, innan, men när Elin inte var ridbar längre sålde hon henne, och fick sedan också hennes första föl, Melissa!
Deras väg har varit minst sagt krokig, Melissa har haft ungefär alla problem man kan ha med allt från ryggont till fång. Till slut kände mamma att hon inte kunde göra mer, men istället för att ta bort henne skickade hon Melissa på semester hos Elins ägare för att ta föl på henne.

Under tiden Melissa var på semester passade mamma på att 1. sälja sin sadel, 2. utbilda sig till hästmassör och 3. upptäcka den Akademiska Ridkonsten. När Melissa kom hem hade mamma alltså mer kunskap att förlita sig på än innan. Hon började rida akademiskt för en utav Bent Branderups elever som kom till trakten med jämna mellanrum och Melissa började sakta men säkert bygga upp sin kropp bättre och bättre med hjälp av "sjukgymnastiken" som denna ridkonst kunde erbjuda.
Mamma och Melissa kom längre och längre och red nu för självaste Bent istället och avlade riddarprovet för honom i april 2007.

Trots att mamma ridit Melissa till en så mycket friskare häst än hon var innan så fanns det fortfarande mycket problem i Melissas kropp. 2007 var även året som en av mammas elever introducerade henne för barfotaverkning och naturlig hästhållning. Mamma läste på länge och väl om detta och kom till insikt om vilka skadliga effekter skoning och modern hästhållning har på hästarna. Så, det var bara att rusta upp vindskyddet och släppa ut hästarna dygnet runt!

Rehabiliteringen från skodd - barfota var en ganska jobbig period för Melissa men med rätt förutsättningar, gymnastiserande ridning och fysioterapi som massage, akupunktur och stretching tog hon sig igenom det värsta och är idag mycket pigg och glad.
Inte nog med bara rätt sorts ridning, hästhållning och hovvård, hon fick oss även att börja ta hjälp av Eddy Blom vars naturpreparat har hjälpt henne ytterligare på vägen.

Melissa är en riktig dam som lätt blir förnärmad när saker inte sker på hennes vis. Hon är också mycket både välutbildad och väluppfostrad. Hon gör idag alla skolor i alla gångarter, galoppombyten, piaff, början till passage, spansk skritt, piruetter i alla gångarter mm. mm.

Melissa är alltså hästen vi har att tacka för att mamma och därmed även jag kom in i den akademiska ridkonstens värld och att vi fick upp ögonen för både naturlig hästhållning och barfotagång. Ofta krävs det att man stöter på problem som den moderna hästhållningen och ridningen inte har några lösningar på för att man ska börja söka sig utanför dess ramar. 

Om mig

Mitt namn är Maja Lindh, jag är född 1990 och bor på en hästgård i Jönåker utanför Nyköping. Min hästkarriär startade 1996 på Stjärnholms ridskola i Oxelösund och sedan dess har jag varit fast och ett liv utan hästar är inget liv för mig.
Jag har i vuxen ålder utbildat mig till undersköterska med inriktning specialpedagogik och psykiatri och gick tidigare på hantverksgymnasiet med inriktning textil varifrån jag tog studenten 2010. Jag jobbar idag som vårdare åt en kille med autism och ADHD på Stiftelsen Viktoriagården. Vid sidan av detta håller jag på med häst- och ryttarutbildning i liten skala.

Jag arbetar med hästar utifrån den Akademiska Ridkonstens lära, något som för mig är mer än en inriktning inom ridning. Ridkonsten har inte bara förändrat min syn på hästar och ridning utan även på mig själv och mitt liv. Jag upplever mig själv som mer harmonisk med större förståelse och insikt både om mig själv, andra människor och hästar. 
Tack vare den Akademiska Ridkonsten har jag kommit till insikt om vikten av att utbilda hållbara hästar, där ridningen sker i harmoni och ett samspel mellan ryttaren och hästen är en förutsättning till detta.
För mig ska ridning vara roligt, det ska inte handla om blod, svett och tårar, för vem vinner egentligen på det? En viktig grundregel inom den Akademiska Ridkonsten är att Dressyren är till för hästen, hästen är inte till för dressyren. Om dressyren är till för hästen innebär det för mig att vi är skyldiga att rida på ett sätt som inte orsakar skador eller obehag för hästen.
Även hästhållning är något som är en del av detta för mig. Om vi bestämt oss för att rida på hästar och ha dem i fångenskap är min bestämda uppfattning att vi är skyldiga att ge dem ett så naturligt liv som möjligt trots detta. Därför förespråkar jag naturlig hästhållning och barfotagång vilket också är en del av vägen till en hållbar, lycklig häst. Naturlig hästhållning innebär för mig lösdrift med begränsad fri tillgång till hö, som sker lättast genom småmaskiga hönät vilka tillåter hästen att uppfylla sitt behov av nästintill ständigt intag av föda samtidigt som mängden föda inte blir för stor.
En barfotahov med fungerande hovmekanism och friska strålar är bland det finaste jag vet. När man väl upptäckt fördelarna med detta och vad det betyder för hästens välmående finns det ingen återvändo.

Jag och min mamma har 5 hästar tillsammans; min ponny Sammy Shamrock och min lusitano Exito och mammas halvblod Melissa, PRE-korsning El Diablo och PRE Heroe ZM. Dessa bor hemma hos oss i Jönåker på Övre Jäder strax utanför Nyköping och lever barfota på lösdrift.
Jag är väpnare inom den Akademiska Ridkonsten sedan 2007 och har siktet inställt på ett riddarprov så småningom. Jag rider regelbundet för min mamma, Anna Lindh, som är riddare inom denna ridkonst.