Förra veckan red jag ju Sammy med halsring utanför korallen för första gången. Första dagen var vi på ridbanan och jag var faktiskt nervös! Jag är aldrig nervös inför något som har med hästarna att göra annars! (förutom när jag ska hoppa hinder högre än 1 meter..) Men det gick såklart jättebra och mamma passade på att fota oss lite;
Dagen efter red vi ut i bara halsring, och Sammy skötte sig kanon även då. Vi hoppade till och med lite hinder i skogen! Det känns verkligen som att jag och Sammy håller på att utvecklas mycket just nu, både i vår relation till varandra och utbildningsmässigt, riktigt roligt!Igår tog jag på tränset och sadeln (!) igen, för att träna mer ordentligt på banan. Sammy hade lite svårare att hitta böjningen idag och jag misstänker att det var för att han inte kände mina sittben lika tydligt som han gör när jag rider barbacka, och han har verkligen börjat böja sig efter dem. Men vi löste detta med mycket skrittarbete och skolor.
När vi jobbat mycket lösgörande och avslappnande i början så började jag minska stegen och be om mer samling. Tränade mycket på skolor i halva steg idag, riktigt nyttig träning för Sammy!
När jag var klar med Sammy gick jag över till Diablo, som jag inte har ridit på säkert ett par veckor. Detta pga att jag inte varit alldeles stabil i mig själv, och jag blir lätt irriterad på Diablo då (bånglig unghäst). Därför väljer jag att låta mamma sköta honom ensam när det händer, så att jag inte gör något som skulle kunna skada min och Diablos relation. Men idag gick det bra och vi hade det mysigt ihop!
Tränade lite spansk skritt med Sammy igår också, det går verkligen framåt! ;
Melissa kan också! ;
Hej Maja! Roligt att få lite uppdatering igen. Kul att det känns så bra med Sammy, sa till Anna häromdagen att ni verkligen är ett fint par!=) Som du säger är det ingen idé att ge sig på något när man själv är i obalans psykistk. Jag fick känna av det i helgen. Min Canela är verkligen världens bästa lärare (jag hoppas att jag kan lära henne något också). I vanliga fall brukar jag alltid bli på bra humör så fort jag får vara med henne. Men vissa gånger, när jag är dum och fåfäng och vill att allt ska klaffa fast jag själv inte är redo för det så blir det pannkaka av alltihopa. Så i helgen fick jag mig en regäl uppläxning. Canela brukar oftast bara ignorera mig om hon tycker att jag är sådär dum och fåfäng men i helgen fick hon nog. Jag hade tjatat och tjatat och tyckt att hon var bångstyrig. Då ställde hon sig plötslig på stället och bockade och bockade och bockade (aldrig har det hänt förr).... Riktigt bra lärare det där, för det var ju inte alls hon som var bångstyrig utan jag som var trög och oförstående. Det var nyttigt. Men jobbigt. Efteråt när jag kom på hur korkat jag betett mig blev jag jätte ledsen såklart. Kompenserade det med att gå ut och såga ner en stor asp som jag släpade/slet ut till hagen och mina hästvänner (som älskar att gnaga lite på aspbark). Det uppskattades även om jag känner att Canela har ögonen på mig. "Skärpning matte"!
SvaraRaderaVänlig hälsning!
en uppläxad Karin
Tack, det värmer att höra! Ja, jag fascineras ständigt av hur det är hästarna som lär oss, (även när vi tror att det är vi som lär dem..) och visar oss tillrätta när vi inte sköter oss. Och så säger folk att hästar är dumma...
SvaraRaderaPrecis. Hästarna har en intelligens som vi tycks ha glömt. Den naturliga och självklara känslan för livets rätta mening. Folk kan säga att hästar är dumma om de vill.. men det är inte hästarna som söker efter meningen med livet med förbundna ögon...
SvaraRaderaBusiga och glada är bara förnamnet på era hästar just nu.....domfar och flänger,bockar och busar till och från hela förmiddagarna:)
SvaraRaderaOtroligt roligt att se.....
Kram Lena
Karin: Så sant som du säger. :)
SvaraRaderaLena: Åh vad härligt, bushästarna! :)
SvaraRaderaKram