Fantastiska häst

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar min Sammy! Vi har haft det helt underbart ihop senaste tiden. Jag har haft min prins i snart åtta år, och vi har gått igenom en hel del ihop. Sammy var väldigt reserverad och rädd när jag fick honom, men har hela tiden, om än väldigt långsamt, kommit ut ur sitt skal mer och mer.

Förra året var ett väldigt jobbigt år för mig, det började med att jag blev överfallen och rånad av beväpnade män på väg hem en natt, och sedan slog något helt fel i huvudet. (Jag kunde inte hantera en sådan händelse, då jag redan var i riktigt dåligt skick psykiskt. Hade bl.a. ätit antidepressiva sedan jag var 16 år gammal) Jag var totalt bortom all kontroll i flera månader, och var på psykakuten mer än en gång under sommaren. Till slut hade jag slagit i botten så hårt, att de enda alternativ jag hade var i princip att avsluta livet eller faktiskt börja klättra uppåt på något sätt. Jag har väldigt svaga och suddiga minnen från denna tiden, men någon gång gick jag med på att byta ut mina antidepressiva mediciner mot Eddy Bloms homeopatmediciner. Någon månad efter att jag börjat med dom så började min livslust så småningom komma tillbaka. För det har jag både mina nya mediciner, mina fantastiska underbara föräldrar, min pojkvän och såklart hästarna att tacka.
Resan uppåt var inte lätt, men det gick sakta framåt, med en del bakslag såklart. Idag, åtta månader senare mår jag bättre än någonsin, bland annat är min ångest, som varit en daglig följeslagare sedan jag var fjorton, helt borta! Det är helt fantastiskt..

Jag har velat mycket fram och tillbaka om jag skulle skriva något om detta i bloggen, och det är med darrande händer och tårar i ögonen som jag gör det. Men jag kom fram till att jag vill dela med mig lite av mina problem, för kanske kan det hjälpa någon. Även om det känns som att livet är slut och meningslöst, så finns det vägar därifrån! Och det är okej att må dåligt och att inte orka, man är lika bra ändå!
Det jag vill komma fram till är att jag utvecklats så mycket senaste halvåret, att det känns overkligt ibland. Jag har fått så mycket nya kunskaper och blivit så mycket klokare. Och det jag egentligen ville komma fram till är att det känns som att jag och Sammy utvecklats ihop. Han och jag har ett starkare band än någonsin och han har kommit ut ur sitt skal mer på denna tid än han gjort på flera år.
Denna känsla värmer i magen hela tiden, det är som att vi håller på att bli ett, Sammy och jag.

Jag och min finaste i vintras