Att ta sig över svårigheterna

Igår och i natt föll den första snön hemma hos oss. Och ännu ligger det faktiskt kvar ett tunt lager snö på marken. Jag tycker det är lite mysigt, men min katt Casper tycker det är äckligt och vill in och skaka av sig om tassarna.

Ridpasset igår började som så många andra den senaste tiden; Sammy var inte helt lösgjord, utan lite spänd och tittig istället. Jag red runt på samma sätt utan någon förbättring en liten stund när jag insåg - jag låter det ju vara såhär hela tiden, jag tar aldrig igenom någonting, utan nöjer mig med det halvdana. Jag sa åt mig själv att så kan jag ju inte hålla på om jag vill komma någonvart, så jag började fundera:
1. Vad kan jag göra hos mig själv för att göra mig bättre förstådd av Sammy?
2. Hur kan jag hjälpa Sammy att ta sig över de svårigheter han känner finns för att bli helt lösgjord?
På den första frågan blev svaret att jag skulle tänka på mina händers position; bli inte yvig i rörelserna, och lägg inte ner händerna mot manken så att de blir stumma och okänsliga.
Den andra frågan klurade jag över en liten stund, och kom fram till att inget blir bättre av att harva runt i skritt när han ändå inte vill släppa efter där, så vad hjälper då? Jo samling i trav! När jag kommit på det började jag samla några steg, för att sedan rida på framåt - nedåt några steg, för att sedan samla igen och fortsatte så. Mycket riktigt så släppte svårigheterna efter bara en liten stund!
Resten av ridpasset gick bättre än det gjort på mycket länge och det var med en härlig känsla som vi skrittade hemåt igen.