Lite tankar om 'Den klassiska ridkonsten' av Alois Podhajsky

Jag har nu kommit en bit i boken av Podhajsky. Jag sitter var och varannan minut och hummar igenkännande, då en stor del av det han skriver återkommer i den Akademiska Ridkonstens lära. Jag har nedan valt ut några stycken ur boken som jag tycker är särskilt kloka.

Det dagliga arbetet delas upp i olika långa arbetsrepriser som avbryts av vilopauser. De enstaka arbetsrepriserna får inte vara för långa, hästen skall vara lika livlig i stegen vid slutet som den är vid början. Ryttaren måste avsluta övningarna vid rätt tid och inte först då hästens svaghet tvingar honom till det.
-På detta sätt lägger jag upp mina ridpass varje dag. Vilopauserna består antingen av skritt på lång tygel, eller stillastående på lång tygel. Ett ridpass varar mycket sällan mer än 30 minuter, inklusive vilopauser.

Huvudställningen är beroende såväl av utbildningsgraden som av hastigheten i rörelsen. Den är även beroende av hästens kroppsbyggnad, då hästar med kraftiga halsmuskler och trånga ganascher måste övervinna vissa svårigheter och först efter ombildning av muskulaturen kan efterkomma ryttares vilja. Dessa hästar måste ges mer tid i sin utbildning.
-Detta med trånga ganascher pratade Bent om när vi var där en vecka i somras, att dessa hästar måste få gå i en öppnare form, och, som det står skrivet ovan, få mer tid på sig i utbildningen. Vi har ett alldeles eget exempel på detta, då Diablo är en sådan häst.

Böjningen ökar hästens smidighet och därigenom skicklighet och bekämpar stelheter. Den kan utföras antingen åt sidan eller i längdriktningen. Böjning i sidled är den som är lättast för hästen att utföra och utgör därför det första steget i böjningen. Böjningen i sidled består av en konstant böjning från nacke till svansrot. Revbenen i innersidan blir därvid något sammanpressade och bålen välver sig åt den yttre sidan. Denna böjning krävs i olika grad vid ridning av volter och vändningar mm. För att hästen skall kunna utföra dessa övningar, inte bara smidigt och med rätt understödd tyngdpunkt, utan även i fullkomlig jämvikt krävs emellertid att hästen även vid ridning på de raka linjerna på ridbanan är lite böjda i inre sidan, så att hästen går “rakt böjd” på ridbanan.
-Detta är ju verkligen något som återkommer i den Akademiska Ridkonsten, att böjningen är en oerhört viktig del i ridningen.

Liksom varje idrottsman lägger särskild vikt vid uppmjukning av alla muskler och leder innan det egentliga arbetet börjar, så skall även ryttaren genom böjningar först lösgöra hästen innan han kräver svårare övningar av den.
-Återigen, böjningen är mycket grundläggande.

Ryttaren ska hjälpa hästen att förstå honom. Det betyder att hästen aldrig får bli rädd för hjälperna och att ryttaren måste uppbringa tillräckligt med tålamod tills hästen förstår honom riktigt. Han måste exakt känna till hjälpernas art och verkan och använda dem konsekvent utan att visa sitt ev. dåliga humör. Att konsekvent kunna följa dessa fordringar hör till de dygder en bra och framgångsrik ryttare måste besitta.
-Jag fastnade verkligen för detta stycke. Att det är vår plikt att hjälpa våra hästar att förstå oss är något varje ryttare bör ha i åtanke, när hästen inte gör som vi tänkt oss.

Längre än så har jag inte kommit i boken, jag föredrar att läsa kortare stunder åt gången, och även gärna gå tillbaka och läsa samma stycke en gång till, för att verkligen ta in vad som står.

Podhajsky med hingsten Maestoso Mercurio
Bild härifrån