Det femte benet

Alltför ofta ser jag hästar, både i verkligheten och på bilder, som går och gapar så mycket som den hårt åtspända nosgrimman tillåter, som en direkt reaktion på att ryttaren håller så fruktansvärt hårt i tyglarna. Det gör mig illamående. Hur kan man någonstans tro och tycka att det är okej? Jag kan inte tänka mig vilken fruktansvärd smärta dessa hästar måste känna, och jag förstår inte hur dessa ryttare kan sova gott på nätterna. En häst ska gå med stängd mun, även utan nosgrimma! Nosgrimman är INTE till för att dra åt hästens mun, utan för att hålla bettet på plats.

Något mer som upprör mig är att det inte längre är "modernt" med remontnosgrimma till unghästar. Det finns en anledning till att det heter remontnosgrimma, då remont betyder unghäst! När man sätter en engelsk nosgrimma på en unghäst riskerar man att dess vassa tänder skaver mot kinden. Därför finns remontnosgrimman som inte påverkar tänderna alls, till unghästar. Nosgrimman ska därför inte, om den används över huvud taget, påverkas av vad som är mode, utan efter vad man har för häst!

Så, då har jag fått det ur mig. Åter till det som inlägget skulle handla om, alltså vad som händer när ryttarens hand blir det så kallade femte benet, och hur man kan hjälpa en häst som blivit riden på det sättet tidigare, till att bli en hållbar häst som bär sig själv.
Texten nedan är stycken tagna ur "Akademisk Ridkonst" av Bent Branderup, och känns säkert igen av några av er, medan andra kanske inte läst boken.

"Speciellt i tävlingsridning rids hästarna inte fram till handen, utan på handen. Taktfel upptäcks då inte eftersom hästen inte måste balansera sig själv, utan bärs av ryttarhanden som av ett femte ben. Så kan dagens ryttare vinna plåtbucklor och rosetter, men hästen gör han ingen väntjänst med det.

Följdfel av det "femte benet":
a) Spänning istället för schwung
b) För mycket skjutkraft i förhållande till bärkraften
c) Borttryckt länd
d) Ställd på huvudet
e) Bristande böjning
f) S-kurva i ryggraden
g) Ensidigt bristande böjning

För att korrigera en häst som ridits illa på detta sätt kan du gå tillväga på följande sätt:
a) Undvik att att rida de schwungfulla gångarterna. Detta för att befria musklerna och därmed och senorna och lederna från spänningen, genom att du b) inte tillåter att hästen skjuter ut mer bakåt än den trampar in under sig - vilket till en början kommer att vara mycket lite. Så undviker du c) att länden faller ner pga att hästen skjuter ut bakom sig. Vid ökad bärkraft välver sig länden och d) hästen kommer upp motsvarande samlingsgraden genom e) ökad böjning i sidvärtsrörelserna varvid f) den falska högsta punkten och s-kurvan i längsriktningen försvinner så att g) den liksidiga gymnastiseringen och bärkraften i båda bakbenen återställs. Successivt förlängs stegen och då uppstår äkta schwung, istället för spänning."

Bent och Hugin, som definitivt inte har ryttarens hand som ett femte ben.