Yttertygeln

Det pratas mycket om att hästen ska ta stöd på bettet och att man ska "rida hästen på yttertygeln" i den moderna dressyren.
I den akademiska ridkonsten säger man helt tvärtom - Endast tygelns vikt skall finnas i bettet och ytterhanden får aldrig gå bakåt. Hästen får alltså aldrig hålla balansen med hjälp av ryttarens hand, detta kan bara leda till en framtung häst som tappat sina bakben.

Grunden i den akademiska ridkonsten är böjningen. Hästen skall ridas i böjning. Detta är för att det är det mest effektiva sättet att hjälpa hästen att hitta en avslappnad form och jobba med sitt inre bakben. Så, när man rider hästen i böjning kräver detta att den kan sträcka sin yttersida fritt för att dra ihop musklerna på innersidan och därmed svinga igenom med det inre bakbenet. Så fort man tar yttertygeln bakåt så skapas ett motstånd i musklerna på den yttre sidan som hindrar hästen från att göra det som står ovan, alltså att trampa under sig ordentligt.

Christoffer Dahlgren rider sin häst Nicki Corsai i en avslappnad 'framåt-nedåt'-form
Bild lånad från Horse Visions hemsida

En korrekt form är alltid avslappnad, inget gott kan komma ur spänning, och då hästen rids med "stöd" från bettet spänns automatiskt muskler i nacken. Denna spända formen är alltså inte något som stärker hästen, snarare tvärtom.